Innehåll
Vitrin 9
Badhusparken
Mariehamns badanstalt öppnade 1889 och verkade fram till 1914. Trots ständiga ekonomiska problem utgör badhusepoken en glansfylld period i Mariehamns historia. Badinrättningen lockade med kurbad och läkarbehandlingar för allehanda krämpor, men minst lika viktigt för badgästerna var det sociala livet med fester, utflykter och god mat. I badhusparken var det meningen att badgästerna skulle promenera, insupa hälsosam barrskogsluft och förlusta sig. Där fanns bersåer, midsommarstång, kägelbana, tennis- och krocketplaner och en utsiktspaviljong högst uppe på berget. Parken var upplyst av s.k. forselleska lampor. Nedanför badhuset låg tidigare några gamla strandbodar, som ansågs förfula parken och som stadsborna tvingades riva på 1890-talet. Ett simhus och en kiosk försvann också före 1920-talet. År 1895 lät Abraham Öhberg på egen bekostnad anlägga en smal och slingrande promenadväg, först kallad ”Öhbergska vägen” och sedan det mer romantiska ”Kärleksstigen”. Till badanstalten hörde också Möckelö havsbad på andra sidan Svibyviken där det fanns ett simbadhus, ett barnsanatorium och en paviljong.
Badhusparken • Ritningar saknas • Byggnaden är riven
Badhuset
Badhuset var ritat av Rupert Rosenberg och uppfördes 1889. Det var en enorm byggnad av 40 meters längd i tre våningar. Arkitekturstilen var typisk för badanläggningar i Finland och Sverige: En komplicerad träkonstruktion i schweizerstil med torn, balkonger och verandor. I varmbadhuset erbjöds allehanda behandlingar, som t.ex. romerska bad, bassängbad, nio olika sorters duscher, ångskåp, gyttjebad, tallbarrsbad och ”medikamentösa” bad. Dessutom kunde man underkasta sig behandlingar som inte förefaller särskilt behagliga, såsom terpentinångskåp och elektriska bad. Dessutom kunde man förlusta sig med biljard eller besöka friser- och raksalongen. Badhuset revs i början av 1920-talet och virket lär ha återanvänts i ett hus på Parkgatan ritat 1927.
Badhusparken • Fest- och restaurationslokal av El. Sonck 1896 • Byggnaden är riven
Restaurationen
Badanstaltens första restaurangbyggnad ritades sannolikt av badhusets arkitekt Rupert Rosenberg och uppfördes år 1889. Med stigande klientel befanns den snart vara för liten och därför fick Lars Sonck i uppdrag att rita en ny. Byggnaden färdigställdes 1897 ”med väsentliga afvikelser från ritningarna”. I själva verket hade Sonck presenterat ett förslag till tillbyggnad av den gamla restaurationen redan år 1895. Projektet bordlades dock eftersom det ansågs för dyrt och en av fullmäktigeledamöterna föreslog till och med att man skulle låta Hilda Sjöblom förbättra ritningarna. I restaurationen kunde man göra mycket mer än äta. Det fanns en festsal med teaterscen, konversationsrum, tidningsrum och skilda dam- och herrum. På ömse sidor om den stora matsalen fanns verandor och på östra sidan om byggnaden stod trädgårdssoffor och bord så att badgästerna kunde slå sig ner och samtala. Kanske handlade samtalen om restaurangmaten – den tycks nämligen ha varit av skiftande kvalitet och stundtals givit upphov till missnöje. Restauratörerna avlöste varandra med bara några års mellanrum. Efter badhusepoken fortsatte restaurationsbyggnaden att tjänstgöra som nöjeslokal och där ordnades konserter och danser sommartid. Byggnaden revs på 1950-talet och idag ligger svenska konsulatet på platsen.
Badhusparken • Läkare- och gymnastiklokaler av L.El. Sonck 1895 • Byggnaden är bevarad
Läkarevillan
Till kurlivet hörde inte enbart varma och kalla bad utan badgästerna förväntades också motionera och gymnastisera. För detta ändamål uppgjorde Lars Sonck ritningar till ”läkare- och gymnastiklokaler” 1895. Planen säger något om tidens könssyn: Bottenvåningen inrymde två stora gymnastiksalar med tillhörande massagerum, en för Herrar och en för Fruntimmer. På herrsidan fanns Rum för Massör och Rum för Öfverläkare, på damsidan Rum för Massörska och Rum för Underläkare. Det centrala väntrummet var dock gemensamt. Badinrättningens prospekt gjorde reklam för ”fullständigt bakteriologiskt och kemiskt laboratorium” samt ”alla slags elektriska behandlingsmetoder, ss. doktorerna von Alimondas ambulatorium”. Läkarevillans fasad idag har föga gemensamt med den ursprungligen tänkta fasaden. De flesta fasadutsmyckningarna är borta eller har aldrig utförts enligt ritningarna.
Stadsarkitektkontorets utlåtande:
Byggnadens exteriör har starkt förenklats. De ursprungliga snickerierna bör återställas i samband med att byggnaden ges en ändamålsenlig funktion.
Badhusparken • Ritningar saknas • Byggnaden är k-märkt
Villa Hällberg/ÅSS Segelpaviljong
Karl V. Hällberg var underläkare vid badanstalten åren 1889-1901, en inte alltför munter tid om man får tro hans ord om att ha ”trälat i Mariehamn”. Han tycks dock ha kompenserat det tunga arbetet med ett livligt sällskapsliv. Han ägnade sig mycket åt segelsport och uppträdde gärna med sång och teater under badsäsongen. År 1896 lät han uppföra en villa åt sig själv efter ritningar av Lars Sonck. Huset kallades Örnboet på grund av sitt dramatiska läge högt uppe på en klippa. Och platsen var så svårtillgänglig att det till och med måste byggas broar för att nå den. Villan påminner mycket om Skogshyddan som Sonck hade ritat några år tidigare med oxögon i verandorna, markerade utskjutande takbjälkar, drakornament och hög sockel. Taket med sin nästan österländska kurvning är däremot speciellt. Efter Hällbergs död 1907 stod huset tomt och började förfalla och fick i folkmun namnet Spökvillan. År 1922 fick ÅSS köpa villan synnerligen förmånligt av Hällbergs arvingar, flyttade den ner till strandbrynet och inredde den till restaurang och klubblokal. Hällberg skulle nog ha tyckt om det – han hade nämligen varit ÅSS förste kommodor.
Badhusparken • Ritningar saknas • Byggnaden är riven
Utsiktspaviljongen
Högst uppe på badhusberget uppfördes i början av 1890-talet en utsiktspaviljong. Den var en sexkantig byggnad med orientaliskt inspirerat tak. Runt hela byggnaden löpte en veranda så att badgästerna även utomhus kunde betrakta utsikten i skydd för solen.
Badhusparken • Ritningar saknas • Byggnaden är riven
Musikpaviljongen
I närheten av restaurationen låg en liten paviljong där hornmusik framfördes fem timmar per dag. För underhållningen 1894 stod en septett från Müller-Berghaus orkester i Åbo. Fem timmars spelande varje dag måste ha varit ett tungt arbete och dessutom skulle orkestern sköta musiken på den soaré som anordnades en gång i veckan.
Badhusparken • Ritningar saknas • Byggnaden är riven
Furstenborgs kiosk
Clas A. Furstenborg var egentligen apotekare men sysslade också med många andra verksamheter. Bland mycket annat startade han Mariehamns bokhandel, stadens idag äldsta företag grundat 1880. Då badanstalten öppnade insåg han genast affärsmöjligheterna. Badgästerna hade gott om fritid att fylla ut och Furstenborg försåg dem med böcker och vykort att fördriva tiden med. År 1910 uppförde han en egen kiosk vid entrén till badhusparken. Den var en nätt liten byggnad med valmat spåntak, vackert spröjsade fönster och en egen veranda.
Badhusparken • Ritningar saknas • Anläggningen är riven
Kägelbanan
Vistelserna på badanstalten varade ofta i flera veckor och badgästerna ställde krav på dagliga nöjen. År 1892 installerades en kägelbana öster om badhusrestaurationen. Kägelspelet var en föregångare till dagens bowling och var synnerligen populärt i slutet av 1800-talet. I anläggningen ingick förutom själva banan även en liten paviljong där spelarna stod. Hur den såg ut finns dock inga uppgifter om.
Linden
Linden sjösattes 1920. Efter kriget var det stort behov av tonnage och många nya fartyg byggdes då, men den påföljande lågkunjunkturen betydde att många av fartygen aldrig blev lönsamma. Många fartyg byggdes med tanke på att de senare skulle förses med motor, när de tjänat in tillräckligt med pengar. Också Linden var ursprungligen tänkt att få motor, men överraskande omkostnader vid sjösättningen hindrade detta.
Linden seglade i första hand med virkeslaster från finska och norrländska hamnar till Danmark och Tyskland, ibland till England. Hon gjorde sin sista resa 1947 och avfördes från skeppsregistret 1953.
Möckelöslupen
Den lilla ångslupen Möckelö trafikerade sträckan Badhusparken-Möckelö havsbad. Vid sekelskiftet fördes den av skepparen Anders Lindholm, som var halvbror till sjömanshemmets föreståndarinna Stava-Moster.
