Innehåll vitrin 6
. 2

Tomten hade bl.a. ägts av en timmerman, en sjöman, en kofferdiskeppare och en guldsmedsmästare innan den köptes av styrmannen Erik Malmqvist 1923. Där uppförde han efter Oscar Bomansons ritningar sitt ”amerikahus” med stor veranda, s.k. porch, på framsidan. Dessutom byggdes ett uthus med garage och latrin, som ännu finns kvar.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Amerikansk inspirerad jugend. Byggnaden uppfördes avvikande från ritningen såtillvida att första våningen utfördes i renmurade tegel istället för i trä med liggande panel. Byggnaden har härigenom fått ett för Mariehamns förhållanden mer särpräglat utseende. Även den ursprungliga garagebyggnaden i tegel finns kvar.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 1b • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 16 • Ritningar saknas • Huset är rivet

Frans Viktor Johansson

Maria Johansson ärvde gården 1895 efter sin far guldsmedsmästaren Anton Stenberg. Hon bosatte sig i det 1874 uppförda bostadshuset tillsammans med sin man styrmannen Frans Viktor Johansson. Han tog senare sjökaptensexamen och utnämndes 1901 till befälhavare på lotsångaren Åland. Dottern Agnes gifte sig med kapten Werner Öjst och de bosatte sig också på tomten. Kapten Öjst var albatrossmedlem av den åländska sektionen av Kap Hornklubben och t.o.m. president (Grand-Mât) i Kap Hornsjömännens internationella förening A.I.C.H. 1976-77. Medlemskap i Kap Horn-klubben fick de sjömän som med segelfartyg rundat udden. Fr.o.m. år 1921 drev Fanny Kalske en tyg- och leksaksaffär i huset. Den gick under namnet Kortvaru-, Leksaks- och Galanteriaffär och var mycket populär bland stadens barn.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 2 • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 14 • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, fastställd 1886 • Bagarstuga av Hilda Sjöblom 1891 • Fasadförändringsritning av J. Lindell 1928 • Huset är rivet

Johan Edvard Karlström

Arkitekten till detta bostadshus är okänd, liksom byggnadsåret. En ändringsritning fastställd 1886 visar dock att ett tidigare uppfört hus i nordöstra hörnet av tomten nu förlängdes. Ett nytt hus (till höger på fasadritningen) byggdes helt enkelt ihop med det gamla. Uthuset inne på gården gick igenom samma procedur. Hilda Sjöblom ritade 1891 en bagarstuga som till utseendet liknade ett litet bostadshus – den hade t.o.m. inredd vind. På 1920-talet fanns där ett hembageri drivet av tant Martikainen. 1882 köpte bonden Mathias Karlsson och hans hustru Anna Erika gården, som tidigare hade bebotts av en bonde, en timmerman och en urmakare. 1920 delades tomten i två delar, varav den västra såldes till direktör Hugo Vennerberg men förblev obebyggd hela 1920-talet, medan den östra med alla byggnader köptes av Johan Edvard och Hulda Augusta Karlström. ”Pip-Johan” var en stockholmskis känd för sin pipa och sin domderande vokabulär. Han hade varit varietéartist i Stockholm men försörjde sig i Mariehamn som byggnadsarbetare. Under 1920-talet bodde så många hyresgäster av olika slag i huset att det i folkmun kallades Nationernas Förbund.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 3a • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 12 • Osignerad och odaterad fasadförändringsritning • Fasadförändringsritning av Frithiof Lindholm 1930 • Ombyggnadsritning av F. Karlsson 1952 • Huset är rivet

Arthur Andersson

Tomten ägdes ursprungligen av arbetskarlen Mårten Häggblom som planerade att uppföra ett bostadshus där. Det ansågs emellertid för anspråkslöst med tanke på läget ”där esplanadgatorna korsa varandra”. År 1875 sålde han tomten till lotsuppsyningsmannen Julius Benjamin Juselius som följande år lät bygga ett hus med åtta rum fördelade på två identiska lägenheter samt ett uthus. Ursprungligen hade bostadshuset valmtak men på originalritningen har senare ett flertal ändringar ritats in. Under årens lopp har omfattande plan- och fasadförändringar utförts. Byggnadens baksida har en långt mer varierad fasad än den enkla, symmetriska framsidan. 1909 köptes gården av vicelantmätaren H. F. Lindblom och 1920 av sjökaptenen Arthur Andersson och hustrun Hilma. Arthur Andersson föddes i Lemland och gick till sjöss redan som tolvåring. Fr.o.m. 1920-talet drev han en framgångsrik rederirörelse i Mariehamn och hedrades med titeln sjöfartsråd. Det hus som idag står på platsen är nybyggt men ser i stort sett ut som det gamla strax före rivningen på 1990-talet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden som flera gånger om- och tillbyggts bildar trots det en arkitektonisk helhet. Gårdens inhägnad och disposition föredömlig.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 3b • Västra Esplanadgatan 7 • Bostadshus och uthus av Hilda Sjöblom 1892 • Huset är bevarat

Klarry Rajander

Folkskollärarinnan Klarry Rajander köpte gården 1912 av sjökaptenen Viktor och Emilia Sundman, som hade köpt den tre år tidigare. Huset, uppfört 1892, är ritat av Hilda Sjöblom och är ett av de få äldre hus i Mariehamn som är byggda på resvirkesstomme. Klarry Rajander hann vid sidan om sin 46-åriga lärargärning med mycket annat. Hon undervisade också i Ålands lyceum (där hon bland eleverna kallades ”Rajkan”) och i Hantverksskolan, skrev artiklar i tidningen Åland och i Åbo Underrättelser, var aktiv inom martharörelsen, spelade amatörteater och ledde en damkör i Mariehamn. Dessutom var hon medlem i Ålands kvinnoförbund och kämpade i början av 1900-talet för kvinnlig rösträtt. Det berättas att hon alltid gick klädd i slips och stärkt krage, vilket var ovanligt för kvinnor på den tiden. Hon bodde tillsammans med fröken Ida Carlsson, som drev en privatskola i huset. En tid hade också en frikyrka gudstjänstlokal i husets södra ända, som av den anledningen var fönsterlös.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnadens utseende motsvarar i stort sett ursprungsritningen. Smärre avvikelser beträffande listernas placering och fönstrens inramning kan dock noteras. Panelen har omvänd riktning. Av den ursprungliga gårdsbebyggelsen återstår intet. Tomten ingärdas mot gata med ett enkelt stilriktigt staket.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 4a • Västra Esplanadgatan 8 • Bostadshus av Torsten Montell 1923 • Huset är bevarat

Uno Adolfsson

Tomten inropades av formannen Otto Eriksson på offentlig auktion den 5.11.1874. Sjökaptenen Uno Adolfsson köpte denna norra hälft 1919 och lät fyra år senare uppföra ett bostadshus efter Torsten Montells ritningar. Under 1920-talet var Uno Adolfsson befälhavare på de tre motorseglarna Sunbow, Sunbeam och Sunlight i nämnd ordning. Senare etablerade han sig i likhet med många andra kaptener som redare.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

En välbevarad byggnadsrepresentant från tiden mellan jugend och neoklassicism. Tomten är stilriktigt ingärdad.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 4b • Västra Esplanadgatan 9 • Ombyggnadsritning av Jac Lundqvist 1925 • Huset är bevarat

Arvid Abrahamsson

Bostadshuset och uthuset uppfördes 1881 då gården tillhörde formannen Otto Eriksson. Eventuellt kan det ha flyttats dit och är således ännu äldre, kanske från 1876. 1920 sålde hans änka Naema och dottern Hanna Schwab den södra hälften av tomten jämte byggnader till sjökaptenen Arvid Abrahamsson från Vårdö och han flyttade in med sin familj bestående av hustru och fyra barn. De byggde till och om huset i mitten av 1920-talet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Huset ombyggt. Fasadpåbyggnaden mot Västra Esplanadgatan och verandan mot gården tillbyggda. Gammal formansgård, ev. flyttad från landsbygden (enl. Sten-Erik Abrahamsson). Trots om- och tillbyggnader är byggnaden relativt helgjuten.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 5a • Södragatan 26 • Fasadförändringsritning av Anders Öström 1922 • Huset är rivet

Verner Sundblom

Gården har bebotts av åtminstone tre tullvaktmästare med början från år 1884. Det var vanligt att tullvaktmästarna bodde i denna del av staden – den låg ju nära både Västra Hamnen och tullkammaren på Norra Esplanadgatan 9. År 1875 uppfördes ett bostadshus och uthus på tomten, som då tillhörde Karl Petter Karlsson och Johanna Erika Johansdotter. Följande ägare var sjömannen Axel Henriksson, därefter tullvaktmästarna Johan Sommarström och Karl Mattsson. Den sistnämnde avled 1906 och änkan Alma sålde följande år den västra hälften med bostadshuset åt Verner och Lydia Sundblom. 1908 byggde de sig ett uthus på den norra delen av tomten och 1922 ombyggdes bostadshuset.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 5b • Södragatan 24 • Bostadhus och tillbyggnad till uthuset av Hilda Sjöblom 1897 • Huset är rivet

Fridolf Mattsson

Sjötullvaktmästaren Fridolf Mattsson köpte 1902 den östra hälften av tomt nr 5 av sin far Karl Mattsson. Han hade då redan uppfört sitt hus där. Det ritades 1897 av Hilda Sjöblom och är ett gott exempel på hennes senare stil, både med avseende på formen och snickarglädjen. Samtidigt ritade hon en tillbyggnad till det befintliga uthuset.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 6a • Södragatan 30 • Bostadshus och uthus av Hilda Hongell 1899 • Till- och ombyggnadsritning av Frithiof Lindholm 1936 • Huset är k-märkt

Karl Abrahamsson

Tomten hade bytt ägare många gånger då den 1923 kom i sjökapten Karl Abrahamssons och hans hustru Edits ägo. Bostadshuset hade uppförts redan tidigare, troligen 1881, och ansluter sig till Södragatans rurala byggnadstradition. Tillbyggnaden på baksidan, innehållande kök och tambur, tillkom på 1930-talet. I husets östra del har funnits en läsesal för sjömän – gården ligger ju nära hamnen. Uthuset, som idag är rivet, uppfördes 1899 efter Hilda Hongells ritningar samtidigt med granntomtens bostadshus. I andra ändan av kvarteret, på Södragatan 22, bodde Karl Abrahamssons bror Arvid Abrahamsson, som också var sjökapten.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Huset ligger i stadsbilden på viktigt ställe – inleder Södragatan i väster. Byggnaden är en välbevarad representant för arkitekturen i det unga Mariehamn.

Stadsdel A • Kvarter II • Tomt nr 6b • Södragatan 28 • Bostadshus och uthus av Hilda Hongell 1899 • Uthus av Torsten Montell 1904 • Huset är rivet

Emanuel Eriksson

Gården ägdes på 1920-talet av sjökaptenen Emanuel Eriksson från Sund. Han köpte den 1915 då han blev ombudsman för sjömanshuset och mönstringsförrättare i Mariehamn. Sedermera bedrev han även rederiverksamhet och blev rådman i staden. Bostadshuset uppfördes 1899 efter Hilda Hongells ritningar. Några år senare uppfördes ett uthus med bagarstuga i norra ändan av tomten och dessutom fanns på östra sidan ett äldre uthus, som troligen revs i samband med att det nya uthuset byggdes. Kapten Eriksson hade en mycket fin äppelträdgård.

Stadsdel A • Kvarter II • Esplanaderna • Ritningar saknas • Huset är bevarat

Gamla rådhuset

Byggnaden mitt emellan Västra och Östra Esplanadgatan uppfördes 1876 som stadens elementarskola. Den ritades av länsarkitekt C. J. von Heideken och innehöll två klassrum, ett bibliotek och gymnastiksal. I uthusbyggnaden fanns vedlider och två latriner. 1887 mottogs också flickor som elever på vissa villkor och skolan blev därmed det första statsläroverket i Finland som fungerade som samskola. 1898 sammanslogs Elementarskolan med den privata skolan i Mariehamn till ett femklassigt realläroverk, vilket ledde till att huset blev för trångt. Hösten 1903 flyttade man därför till det nybyggda Realläroverket, nuvarande Ålands Lyceum. En kort tid i början av 1920-talet användes en del av byggnaden av en liten finländsk militärtrupp ledd av löjtnant Scharin. Soldaterna inhystes då i en barack uppställd på gården. 1925 köpte staden byggnaden och ett rum på 40 m² uppläts för stadens bibliotek. I övrigt inrättades en sessionssal för fullmäktige, ämbetsrum för ordningsrätten och drätselkammaren – därav namnet Gamla rådhuset.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 1 • Norra Esplanadgatan 10 • Bostadshus av Ragnar A. Furstenborg 1919 • Huset är rivet

Kaptenshuset

År 1919 levererade Ragnar A. Furstenborg en ”Ritning till 3-familjs bostadshus” som uppfördes följande år jämte ett uthus. Det s.k. Kaptenshuset – namnet kommer sig av att alla byggherrarna var sjökaptener – var ett stort s.k. landshövdingehus. Denna hustyp finns framför allt i Göteborg och utvecklades eftersom det var förbjudet att bygga trähus i fler än två våningar. Förbudet kringgicks genom att låta källarvåningen i sten växa till en fullständig våning. I Kaptenshuset innehöll denna våning butikslokaler. Där fanns Lindbergs bageri, Hahnes skrädderi och en bilaffär, Auto Import Company, som kallades Ford-affären. Under hela 1920-talet var det stadens största bostadshus, men uppförandet hade varit ett riskabelt företag. Tomten var en f.d. hjortronmosse med sank och dyig mark, vilket ställde höga krav på byggarna. Den gyttjiga marken gjorde också tomtens brunn oanvändbar, så invånarna var tvungna att gå till granntomten för att hämta vatten. Som byggnadsmaterial användes cocolit, en relativt ny uppfinning som bestod av gips och hästtagel. En hel del prominenta personer har bott i Kaptenshuset, bl.a. en bankdirektör, rektorn för Ålands Lyceum, en landshövding, en lagman och en borgmästare. Senare delades emellertid de stora lägenheterna upp i många små bostäder och även mindre bemedlade familjer flyttade in. Idag är byggnaden riven men ett nytt hus som till stil och storlek påminner om det gamla har uppförts på platsen.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 2 • Norra Esplanadgatan 9a • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, fastställd 1885 • Huset är k-märkt

Hugo Lundqvist

Bostadshuset ritades 1885 av Johan Sjöblom, som samma år sålde tomten till tullförvaltaren Emil Wessell. Denne lät följande år uppföra det stora huset, som innehöll hela nio rum fördelade på två lägenheter. Då Wessell dog 1889 ärvdes gården av sonen Axel, som dock genast sålde den vidare åt tullförvaltaren Leonard Hagman. Denne var stadsfullmäktiges långvariga ordförande och en inflytelserik man som deltog med liv och lust i sällskapslivet. Det berättas att när han kom hem efter en blöt fest brukade han sova ruset av sig i en hängmatta i gårdens lusthus, det s.k. Runda huset. I uthuset hade han inrättat en välförsedd vinkällare. Hans trädgård var känd för sina fina äppelträd och sina prydligt krattade gångar, som hölls i skick av en stora stab av tjänstefolk. I mitten av 1910-talet gifte sig Hagman med sin hushållsföreståndarinna Ida Broman. Vid den tiden etablerade sig sjökaptenen Hugo Lundqvist som redare i Mariehamn och köpte då gården. Han var en framsynt och modern redare som förstod att ångfartyg var tidens melodi och blev därför vid sidan av Gustaf Erikson en av de framgångsrikaste redarna i 1920-talets Mariehamn. Än idag verkar Lundqvist-rederierna på tomten, i ett nybyggt hus invid det gamla.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

En typisk skeppargård med sammanvävda rurala och nyklassicistiska (empire) traditioner. Jämför Wirenska huset. Byggnaden är en av få som har liggande empirepanel på hela fasaden och som märk väl enligt empirens stilmotiv är sammangerad i hörnen utan den täcklist som finns på ritningen. Byggnaden är välbevarad.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 3 • Norra Esplanadgatan 8 • Osignerad och odaterad ritning till skolbyggnad • Odaterad tillbyggnadsritning av Lars Sonck • Huset är k-märkt

Folkskolan

Mariehamns folkskola inledde sin verksamhet 1874, de tio första åren dock i olika tillfälliga lokaler. Tack vare försäljningen av ett hus som testamenterats till staden kunde ett eget skolhus finansieras. Det ritades av Frans Anatolius Sjöström, Finlands första professor i arkitektur. Höstterminen 1884 kunde undervisningen påbörjas i det nya skolhuset, trots att inredningen till stor del saknades. Lärarinna vid tiden för inflyttningen var fröken Klarry Rajander, som hade tillträtt sin tjänst fyra år tidigare och som kvarstod som föreståndarinna till sin död 1926. 1896 tillkom den s.k. slöjdsalsbyggnaden, ritad av Lars Sonck, väster om huvudbyggnaden. Skolhuset har under tidernas lopp fått erbjuda utrymmen åt mycket annat än undervisning. Under första världskriget tvingades skolan upplåta slöjdsalsbyggnaden åt militären och när den återbördades hade mycket söndrats eller förkommit. Ända fram till 1927, då kyrkan invigdes, hölls regelbundna gudstjänster i skolhuset. Därefter ombyggdes kyrksalen till gymnastiksal och den gamla läktaren blev klassrum. På 1950-talet då Övernäs skola byggdes blev folkskolan ungdomsgård, ”Uncan”.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 4a • Norragatan 25 • Bostadshus och uthus av Hilda Sjöblom 1892 • Ombyggnadsritning av Fredrik Liewendahl 1908 • Huset är rivet

August Jansson

Bostadshuset och uthuset uppfördes efter Hilda Sjöbloms ritningar år 1892, då tomten tillhörde postiljonen Anders Sjöblom. Kofferdiskepparen August Jansson, som köpte gården 1895, var allmänt känd som ”Smörlösin”, kanske för att han snålade med smöret på sina fartyg. Han var yngsta bror till den kända åländska konstnären Karl Emanuel Jansson och sysslade själv med måleri på fritiden. Huset var även känt som Gamla badhotellet eftersom Societetshusets arrendator E. Kluge hyrde det som pensionat för bad- och sommargäster. På bottenvåningen fanns sju rum med kakelugn och på vinden sex oeldade rum. Verksamheten tycks ha upphört ganska snart i samband med att det nya badhotellet togs i bruk år 1900.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 4b • Västra Esplanadgatan 4 • Bostadshus av Hilda Hongell 1899 • Fasadförändringsritning av Anders Öström 1916 • Bostadshus av Albert Grehn 1931 • Huset är rivet

Maria Fallström

Gården hade bytt ägare många gånger innan den 1911 köptes av änkefrun Maria Fallström, som öppnade en matvaruaffär i bostadshuset. Hon gifte sig om sig med Fredrik Melander, men han tycks ha dött rätt så snart och hon blev åter änka. Den ståtliga byggnaden vid Västra Esplanadgatan ritades 1899 av Hilda Hongell och innehöll mängder av salar och rum. 1916 ritade Anders Öström en ny trappa, vilket ledde till att nordöstra hörnet avfasades. Det verkar också ha funnits ett hus byggt före 1892 i tomtens nordöstra hörn, i korsningen Norragatan-Västra Esplanadgatan. Det revs emellertid vid sekelskiftet och det nuvarande hörnhuset är byggt på 1930-talet.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 5a • Norragatan 29 • Ritningar saknas • Huset är k-märkt

Karl-Johan Helin

Den 30.8.1872 inropades tomten på auktion av skräddarmästaren Johan Ulrik Lindström och hans hustru Augusta. De byggde sig dock aldrig något hus utan sålde redan mindre än ett år senare tomten till kronolotsen Gustaf Johansson. Han lät 1875 uppföra det lilla bostadshuset, eventuellt ritat av Johan Sjöblom. Fröken Sigrid Burmeister bodde också där en tid. Hon var lärare i tyska och engelska vid Ålands lyceum och arbetade där i tjugo år. Hon lär ha varit en mycket omtyckt lärarinna med en förfinad personlighet. Den senare tog sig bl.a. uttryck i att då hon hämtade ved i lidret packade hon in varje vedträ i tidningspapper för att inte skräpa ner golvet inne i huset! På 1920-talet beboddes gården av diversearbetaren Karl-Johan Helin och hans hustru Dina.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Hör till stadens äldre byggnader och representerar den enkla men stiliga allmogetraditionen som infördes i det unga Mariehamn. Nybyggelsen inne i den gamla trädgården harmonierar ej med K-huset.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 5b • Norragatan 27 • Bostadshus av Ilmari Killinen 1906 • Huset är bevarat

Johannes Paulinus Johansson

Amanda Julina Johansson och hennes make, filosofie magister Johannes Paulinus Johansson, fick år 1909 den östra hälften av tomt nr 5 i gåva av hennes föräldrar Gustaf och Amanda Josefina Johansson. Redan 1907 hade de efter Ilmari Killinens ritningar uppfört ett originellt bostadshus rätt så långt in på tomten. Ett uthus hade uppförts redan 1877 i södra ändan invid brandgatan. ”Jippe” Johansson var lärare i engelska, latin och bokföring vid lyceet och en mycket omtyckt sådan. Han brukade plocka fickorna fulla med äpplen från sin stora och vackra trädgård och den som öppnade skoldörren åt honom fick smaka. Sina lektioner brukade han inleda med frågan: ”Nå, vet ni något nytt idag då?” Sedan 1904 var han VD för Ålands Tidnings och Tryckeri Ab och 1919 utnämndes han till direktör för den nygrundade Ålandsbanken. Hans begåvning låg nog ändå inte åt det ekonomiska hållet och framför allt saknade han erfarenhet av bankverksamhet, så efter bara några år som VD begärde han självmant avsked och återgick till katedern.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

En originell byggnad för Mariehamns förhållanden. Byggnaden har relativt väl bibehållit sitt ursprungliga utseende. Entrépartiet har dock höjts och omarbetats vad fönster- och dörrinramningen beträffar.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 6 • Norragatan 31 • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, fastställd 1889 • Huset är bevarat

Johan Viktor Lindqvist

Bostadshuset uppfördes 1873 av arbetskarlen Karl Wilhelm Sundblom, som hade ropat in tomten på auktion året innan. Eventuellt är det ritat av Johan Sjöblom. 1879 köptes gården av kofferdiskepparen Viktor Platan och hans hustru Wilhelmina. 1884 sålde de åt Johan Viktor Lindqvist, också han kofferdiskeppare, och hans hustru Maria Karolina. De lät 1885 bygga ett uthus. 1891 tillbyggdes bostadshuset i västra ändan och samtidigt brädfodrades det och målades med oljefärg. Johan Viktor Lindqvist lämnade 1902 sjölivet och slog sig ner i Mariehamn för gott. Där åtog han sig en mängd förtroende- och kommunala uppdrag: han var bisittare i ordningsrätten, kyrkvärd, kyrkokassör, drätselkammarordförande, ombud för Städernas Allmänna Brandstodsbolag, ordförande i styrelsen för Sjömanshuset i 26 år och blev slutligen häradsdomare år 1920.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden har tidigare haft klara drag av nyklassicism. En förhöjning av vindsvåningen mot gatan har dock förtagit den helgjutna arkitekturen.

Stadsdel B • Kvarter III • Tomt nr 8 • Esplanaderna • Kyrkobyggnad av Lars Sonck 1924 • Byggnaderna är bevarade

Kyrkan och församlingshemmet

Mariehamn fick en egen församling först 1905 trots att gudstjänster sedan mitten av 1880-talet regelbundet hållits i en sal i folkskolan. Många förslag till kyrkans placering hade lagts fram innan stadsfullmäktige den 22.12.1924 beslöt att den skulle byggas mellan Östra och Västra Esplanaderna, mittemot Elementarskolan. Riktningen är intressant nog nord-sydlig och inte öst-västlig, vilket är det vanliga. Kyrkan skär dessutom av Norra Esplanadgatan, vilket inte alltid setts med blida ögon men har räddat Esplanaden från alltför tung genomfartstrafik. Kyrkobyggnaden ritades av Lars Sonck, hemma från Finström och den finländska nationalromantikens största kyrkoarkitekt. Han återanvände de ritningar han redan utarbetat för Pemar kyrka och förstorade dem bara en aning. 1924 godkändes ritningarna, som han för övrigt tillhandahöll utan kostnad. Biskop Max von Bonsdorff lade högtidligen grundstenen den 4.9.1926 i närvaro av en stor skara församlade. Efter akten meddelade biskopen att ett ”äldre par” donerat 1,2 miljoner mk till uppförandet, vilket kom som en fullständig överraskning t.o.m. för församlingens anställda men väckte stort jubel. Givarnas namn läckte nog snart ut, men först i juni 1927 offentliggjorde tidningen att det var sjöfartsrådet August Troberg och hans hustru Johanna som visat denna generositet. Tack vare donationen kunde de medel som församlingens syförening med stor entusiasm samlat in användas till inköpet av en orgel. Byggnadsarbetena framskred planenligt och i augusti 1927 stod kyrkan färdig. Arkitekturen och Bruno Tuukkanens utsmyckning har ansetts lyckade, de största klagomålen har gällt ingången till sakristian, som var placerad i altarrunden och därför upplevdes som störande under gudstjänsten samt predikstolens placering ovanför altaret. 1928 öppnades därför en dörr i vänstra sidogången och 1959 flyttades predikstolen till vänstra sidan av kyrkan.

Den 22.1.1928 beslöt kyrkofullmäktige att ett församlingshem skulle byggas strax norr om den nyligen uppförda kyrkan. Ritningar beställdes av kyrkans arkitekt Lars Sonck och under byggmästare Valter Fyrqvists ledning växte den röda tegelbyggnaden upp för att invigas den 23.11.1930 av biskop Max von Bonsdorff. Läsåret 1948-49 hyrde folkskolan tillfälligt in sig i byggnaden.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 1a • Östra Esplanadgatan 5 • Bostadshus och uthus av Ilmari Killinen 1906 • Osignerad tillbyggnadsritning, fastställd 1937 • Huset är bevarat

August Ekblom/Sigfrid Sjölund

Lotsuppsyningsmannen och sjökaptenen August Ekblom köpte tomten 1906 av doktorinnan Serafina af Ursin. Följande år byggde han sig ett hus efter Ilmari Killinens ritningar. Samtidigt förlängde han granntomtens uthus och fick på så sätt vedlider, hölada, fähus och latriner. Bostadshusets tillbyggnad på baksidan härstammar från 1930-talet. Efter August Ekbloms död 1922 bodde hans änka Alice kvar i huset. Då stadens bibliotek öppnade våren 1923 upplät hon tillfälligt ett 20 m² stort utrymme för dess verksamhet. Rummet inreddes enkelt med några hyllor, ett bord samt tolv stolar utlånade av stadens nykterhetsförening. I augusti samma år sålde Alice Ekblom gården åt sjökaptenen Sigfrid Sjölund och hans hustru Lonny. Kapten Sjölund omkom på sjön redan 1925 och hans änka hyrde sedan ut rum åt sommargäster och navigatörer (studerande vid Navigationsskolan, nuvarande Sjöfartsläroverket).

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden är välbevarad och underhållen. Den utgör en viktig del av den kulturhistoriska inramningen runt kyrkan och esplanadernas korsningspunkt.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 1b • Norra Esplanadgatan 7 • Ombyggnadsritning av Oscar Bomanson 1929 • Huset är k-märkt

Prästgården

Navigationsläraren Johan Enock Nyberg köpte 1875 den obebyggda tomten av arrendatorn A. Nyberg. Samma år byggde han ett uthus i östra ändan och följande år stod bostadshuset vid Östra Esplanadgatan klart. På 1880-90-talet ägdes gården av Johan Nikolai och Olga Schröder. År 1900 köptes den av doktorsparet August och Serafina af Ursin, därav namnet Ursinska gården, som den länge var känd som. Efter kyrkans uppförande 1927 tilltog behovet av en närbelägen och ändamålsenlig prästgård och 1929 köpte församlingen gården. Oscar Bomanson fick i uppdrag att göra ändringsritningar för anpassning av bostadshuset till prästgård, vilka han färdigställde redan samma år. På 1930- och 1950-talen företogs ytterligare ombyggnader. Ännu på 1990-talet var fasaden spritputsad, fönsterspröjsarna avlägsnade och de yttersta fönstren till vänster och höger igensatta. Idag har fasadens gamla empirepanel exponerats och de övriga detaljerna har återställts.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Prästgården ansluter sig i fråga om stil till de övriga kaptensgårdarna Norra Esplanadgatan 9, 6, 5 och Storagatan 12. Gården ligger på ett stadsbildsmässigt synnerligen känsligt ställe. I slutet av 1990-talet återställdes fasaderna.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 2 • Norra Esplanadgatan 6 • Bostadshus av Ivar Lindqvist 1910, aldrig uppfört • Ombyggnadsritning av Frithiof Lindholm 1936 • Huset är k-märkt

August Troberg

Skeppsbyggmästaren Karl August Lindeman uppförde 1876 bostadshus, uthus och bagarstuga på den tomt han året innan köpt på offentlig auktion. Bostadshuset är en typisk representant för de s.k. kaptensgårdarna som byggde på den rurala traditionen. De bestod av en lång byggnadskropp i en våning med tättliggande sexrutiga tvåluftsfönster på långsidan mot gatan. Fönstermängden fick gärna ge en antydan om ägarens välstånd… År 1900 köpte sjökaptenen och storredaren, sedermera sjöfartsrådet, August Troberg och hans hustru Johanna gården. August Troberg, som hade gått till sjöss redan som tioåring, startade 1897 sin rederirörelse i Mariehamn. I början av 1900-talet hade han skrapat ihop en avsevärd förmögenhet med sina drygt tio fartyg som korsade haven utan försäkringar och med lågt avlönade besättningar. I slutet av 1910-talet började han avveckla rederiet och levde stillsamt i Mariehamn. Det berättas att han på sensomrarna lät stadens småpojkar komma till trädgården och plocka så mycket äpplen de orkade bära. Eftersom paret Troberg inte hade några barn men däremot gott om pengar ägnade de sig åt omfattande välgörenhet. I ett testamente upprättat 1922 bestämde de att gården och tomten efter deras död skulle tillfalla staden för sjukvårdsändamål. Efter att August Troberg avlidit 1935 utarbetade Fritiof Lindholm ritningar för omvandling av bostadshuset till sjukhus och sammanfogade det genom en tillbyggnad med bagarstugan invid. Mariehamns kommunala sjukhus kunde därmed flytta in i gården och stannade kvar tills 1953, då gården i stället blev åldringshem under namnet Trobergshemmet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Gården ansluter sig till de övriga skeppsredargårdarna. Märk den sågtandade avslutningen på den övre panelomgången. Byggnaden bildar tillsammans med den Eriksonska gården en harmonisk helhet som accentueras av läget vid Esplanaden. Byggnadens fasader är relativt välbevarade. Olika tillbyggnader på gårdssidan bildar ett intressant spektrum av olika sinsemellan harmonierande stilar. Grannbebyggelsen i gula tegelfasader är påträngande i sin avvikande arkitekturkontext. Gården är inhägnad med ett stilriktigt plank.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 3 • Norra Esplanadgatan 5 • Bostadshus och uthus av A. Hasselgren, ritningen fastställd 1883 • Bagarstuga av Hilda Sjöblom, ritningen fastställd 1892 • Tillbyggnadsritning av K.F. Andersson 1920 • Garage av Jac Lundqvist 1925 • Tillbyggnadsritning av Jac Lundqvist 1930 • Huset är k-märkt

Gustaf Erikson

Tomten inropades på auktion 1883 av garvaren och skofabrikanten Hugo Alfred Fahler som samma år lät uppföra ett bostadshus och uthus efter A. Hasselgrens ritning. Det flyttades från Lemströms kanal där det under kanalbygget 1882 hade fungerat som bostad och kantin. En bagarstuga ritad av Hilda Sjöblom byggdes 1892. År 1881 hade den nyinflyttade Fahler bildat ett bolag för sin garverirörelse med Ludvig Theodor Lignell som tyst bolagsman. Tjugo år senare löste han ut Lignell och skrev dessutom ett kontrakt där han bl.a. förband sig till att låta makarna Lignell under hela deras livstid hyresfritt förfoga över gården och tomten. Dessutom lovade han att sköta underhållet förutom gårdsplanens renhållning och snöskottning vintertid, att förse Lignells med åtta famnar torr ved, varav fem famnar björk och tre famnar barrträ, samt ”nödiga skodon för tre fullväxta personer”. Vidare utlovades förvaringsutrymme i sjöbodan vid Östra hamnen och för makarna Lignell och deras anförvanter fri tillgång till badstugan. 1909 köptes gården av postförvaltaren Erik Johan Karhunen, som i sin tur sålde den vidare åt Gustaf Erikson 1915. ”Segelfartygskungen” Gustaf Erikson är Ålands mest berömda kapten och skeppsredare genom tiderna. Sitt rederi startade han 1913 och blev därmed ett slags arvtagare till August Troberg. År 1929 ägde han 15 av sammanlagt 40 fartyg i Mariehamns handelsflotta, till största delen segelfartyg av järn eller stål, men då hade han också förlorat lika många i förlisningar. Senare satsade han på ång- och motorfartyg och vid sin död hade han förvärvat sammanlagt 63 fartyg, bland dem legendariska skepp som Herzogin Cecilie och Pommern. Gustaf Erikson var mycket ekonomisk, vissa ansåg honom t.o.m. snål. Han lär bl.a. ha uppmanat sina kaptener att servera snapsarna ur mindre glas och att se till att det inte blev något som liknade pensionat då främmande skulle bjudas på mat. Dessutom brukade han föra hem kättingar och vajrar som låg lösa i hamnen och ansåg att han t.o.m. borde få betalt för det. Som PR-man för Åland har han dock gjort en stor insats och belönades 1931 med titeln sjöfartsråd. 1921 lät han om- och tillbygga bostadshuset och breddade det mot gården. Förstukvistarna sammanbyggdes, sjömanshuset blev en stor sal, badrum inreddes och en ny storslagen yttertrappa byggdes på gårdssidan. 1925 ritade Jac Lundqvist en tillbyggnad till uthuset i form av bilstall och verkstad och fem år senare en tillbyggnad till bagarstugan, som vid det här laget var kontor. Huvudbyggnaden brandskadades allvarligt julen 1989 men är pietetsfullt restaurerad.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Huvudbyggnaden representerar den s.k. kaptensgårdstraditionen som inlånades från landsbygden i det tidiga Mariehamn. Byggnaden är mycket välbevarad och bildar tillsammans med gårdsbyggnader, trädgård och den inhägnande muren en för åländska förhållanden unik miljöhelhet som bör bevaras.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 4a • Norragatan 13 • Bostadshus och uthus av Hilda Sjöblom 1891 • Bagarstuga och tillbyggnad till uthuset av Hilda Sjöblom 1895 • Huset är k-märkt

Erik Södergrann

Tomten hade ägts av bl.a. en handelskontorist, en arrendator, en silverarbetare och en kofferdikapten när torparen och nämndemannen Erik Henrik Karlsson köpte den 1890. Han lät Hilda Sjöblom utarbeta ritningar för ett bostadshus och uthus, vilka båda uppfördes följande år. Huset hör till hennes första arbeten och har en enkel, symmetrisk fasad med ingång från gatan. 1895 ritade hon en bagarstuga som uppfördes i västra ändan av tomten intill brandgatan. Gårdsbyggnaderna är idag rivna. På 1920-talet ägdes gården av trävaruhandlaren Erik Södergrann som sägs ha tillverkat likkistor i uthuset. Där fanns också en mangel som stadens invånare kunde hyra.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnadens fasader motsvarar inte helt ritningen från 1891 vad beträffar panelens riktning och indelning samt fönstrens inramning. Det nuvarande utseendet dock helgjutet och tidstypiskt.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt 4b • Norragatan 11 • Bostadshus av August Krooks Arkitekturbyrå 1921 • Uthus av Julius Hilli 1921 • Huset är bevarat

Fröknarna Helin

På 1920-talet bytte denna tomt ägare inte mindre än tre gånger. Affärsmannen Anton Forss och hans hustru Linda köpte den 1921. De lät sin svärson, skofabrikanten Heikkola från Åbo, uppföra ett bostadshus i sten och trä, ett av stadens få jugendhus. I källarvåningen drev Mathias Eriksson en matvaruaffär. I huset finns fortfarande affärslokaler, men nedre våningen har fått ett helt annat lådliknande utseende. Endast övre våningen har kvar den ursprungliga karaktären. 1923 köpte den ogifta hushållerskan Alexandra Bäckman gården, men också hon bodde där mindre än två år innan hon sålde den vidare åt de tre bondedöttrarna Hilda, Anna och Elsa Helin från Föglö. De finansierade köpet med pengar de skrapat ihop som tjänarinnor i Amerika under några år av sin ungdom. Hilda Helin arbetade därefter som glansstrykerska och var den sista i Mariehamn som utövade detta krävande yrke. Det gällde att stryka stärkkragar, rysch och volanger släta och glansiga och att med hjälp av pipjärn rynka prydnadskuddarnas volanger.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt 4c • Ålandsvägen (Brunnsgatan) 48 • Bostadshus och uthus av Sanfrid Hongell 1898 • Huset är k-märkt

Villa du Nord

Detta ståtliga hus ritades 1898 av Hilda Hongells man Sanfrid för fotografen Klas Emil och hans hustru Maria Kristina Nordlund. Byggnadens utseende idag stämmer inte helt överens med originalritningarna, t.ex. har entrén mot gatan ersatts med ett fönster, ett burspråk på södra sidan har tillkommit, balkongen saknas och tornet är lägre än planerat. 1899 övertog Ida Nordström fotografiateljén, som fanns i övre våningen. Hon utlovade ”ett godt och tidsenligt arbete till moderata priser” och underströk att hon under flera års tid övat upp sin yrkesskicklighet hos fotograf L. Bodnar. 1911 såldes gården inklusive fotografiateljén åt sjömannen Wilhelm ”Willa” Jansson av Mathias Karlsson, som utsetts till disponent av Nordlund under dennes bortavaro. Karlsson hade fullmakt att sälja såväl gården som Nordlunds lösegendom, dock enligt vissa bestämda villkor. Under badhusepoken och även längre fram bedrevs pensionatsrörelse i huset och rum uthyrdes åt sommargäster, främst större familjer som behövde flera rum. I samband med detta började huset kallas Villa du Nord.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Ett av stadens mest iögonfallande trähus från sekelskiftet. Byggnaden är inte uppförd helt i enlighet med ursprungsritningen. Sålunda har t.ex. tornet inte fått den avsedda resningen. Den centralt placerade gatuentrén har på grund av gatubreddning byggts fast.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 5a • Norragatan 17 • Bostadshus och uthus av Fredrik Liewendahl 1911 • Huset är rivet

Karl Westerlund

År 1910 köpte den från Amerika hemkomne snickaren Karl Westerlund och hans hustru Jenny tomten av skomakaränkan Lovisa Rusk. De lät uppföra sitt stora tvåvåningshus med balkong följande år och byggde samtidigt ett uthus med verkstad, två lider, lada, fähus och latriner. Båda byggnaderna ritades av Fredrik Liewendahl. Eftersom bostadshuset inte hade någon taklutning kallades ägaren allmänt för ”Westerlund med flata taket”.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 5b • Norragatan 15 • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, fastställd 1880 • Fasadändringsritning av Hilda Hongell 1898 • Huset är k-märkt

Ruskens

Navigationsskoleläraren Mathias Sjögren köpte tomten på auktion 1861 för 8 rubel men bebyggde den aldrig. I stället övertogs den av timmermannen Karl Sundblom, som 1881 lät uppföra ett bostadshus och uthus. Han hann dock inte bo länge i huset, för redan 1883 köptes det av den österbottniske skomakaren Karl Johan Rusk och hans hustru Lovisa, som inrättade verkstad i köket. Deras fem barn fick välja mellan att gå i lyceet eller ta upp skomakaryrket men endast sonen Arvid valde det senare. De övriga gav sig in på den akademiska banan och slutade som häradshövding, diplomingenjör, magister resp. renskrivare på länsstyrelsen. Efter makens död sålde Lovisa Rusk den västra hälften av tomten åt Karl och Jenny Westerlund och behöll den östra med bostadshuset och uthuset för barnen Arvids och Almas räkning. Huset är en av stadens få bevarade byggnader med valmat tak. Det representerar den tidiga bebyggelsen som eftersträvade en stadsmässig prägel men som ändå ytterst hade sina rötter i landsbygdens parstuga. Till en början hade huset ingen ingång från gatan, den tillkom först 1898 efter Hilda Hongells ritningar genom att ett fönster gjordes om till dörr. Idag är Café Svarta Katten inrymt i huset.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden är stilriktigt sanerad varvid vissa detaljer från ritningen förverkligades såsom hörnbräder, taklistens ”droppar” och gårdsbyggnadens diagonalrutiga fönster.

Stadsdel C • Kvarter I • Tomt nr 6 • Östra Esplanadgatan 4 • Bostadshus och uthus av A.G. Silander, ritningen fastställd 1890 • Osignerad ritning till uthus, fastställd 1890 • Osignerad och odaterad ritning till uthus, eventuellt av A.W. Eriksson • Huset är rivet

Axel Melander

Tomten hade tidigare ägts av en skomakare och en skeppsbyggmästare innan den 1890 kom i sjökapten Matts Vilhelm Erikssons ägo. Åt honom ritade arkitekten A.G. Silander ett bostadshus och uthus, som båda uppfördes följande år. Huvudbyggnaden hade en imponerande fasad och en stor veranda på baksidan. Uthuset hade man egentligen tänkt placera mitt på tomten, men till slut fick det ändå den sedvanliga placeringen längst bak. I ett senare skede utvidgades det från ca 20 alnars till drygt 30 alnars längd. Efter Matts Vilhelm Erikssons död 1902 sålde hans änka Amanda Lovisa och deras två omyndiga döttrar gården åt sjökaptenen, sedermera redaren, Axel Melander och hans hustru Alice. På 1960-talet såldes gården åt staden, som lät riva byggnaderna.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 1a • Östra Esplanadgatan 7 • Till- och ombyggnadsritning av Torsten Montell 1903 • Till- och ombyggnadsritning av R. Furstenborg 1913 • Huset är rivet

Sjömanshemmet

Tomten ägdes ursprungligen av vicekonsul Nikolaj Sittkoff, en av de mest prominenta personerna i Mariehamns historia. Han gjorde sig en förmögenhet på rederi- och handelsverksamhet och dominerade på sin tid såväl affärs- som sällskapslivet i staden. Huset uppfördes 1876 och familjen Sittkoff ägde gården i tjugo år tills den såldes till skeppsbyggmästaren Karl August Lindeman. 1898 köptes gården av Föreningen för Sjömanshemmet i Mariehamn, som var nära förbunden med friförsamlingen i huset bredvid. Man lät Torsten Montell planera tillbyggnader och reparationer av bostadshuset och då dessa var utförda 1903 kunde Sjömanshemmet flytta in. Tio år senare företogs ytterligare ombyggnader och huset fick många fler rum. Fasaden fick jugendaktiga drag med asymmetriskt utseende, mansardtak och småspröjsade fönster. Föreståndarinna 1884-1906 var Gustava Andersson, Stava-Moster kallad, som fram till dess hade inhyst Sjömanshemmet i sitt eget hem i Västra Hamnen. Där fick sjömän som tillfälligt uppehöll sig i staden mat och logi, de sjuka och hjälplösa fick vård. Stava-Moster levde hela sitt liv bland sjömän, både hennes man och alla sönerna gick till sjöss. Hon blev änka vid 34 års ålder och efter att yngste sonen Julius 1876 omkommit på sjön ägnade hon sig helt åt att ta hand om sjömännen som sina egna barn, vilket de var henne mycket tacksamma för. Då Kock och stuert-skolan startade 1926 förlades verksamheten till Sjömanshemmet.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt 1b • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 10 • Bönehus av Hilda Sjöblom 1896 • Ombyggnadsritning av Anders Öström 1928 • Bostadshus och uthus av Hilda Hongell 1900 • Bostadshus och uthus av Anders Öström 1924 • Bönehuset är bevarat, de övriga byggnaderna är rivna

Betania

Bönehuset ritades 1896 av Hilda Sjöblom och inrymde bönesal, en mindre samlingssal och kök. Den allvarsamma och symmetriska fasaden ligger långt från den snickarglädje hon visar i sin senare arkitektur men stämmer väl överens med byggnadens syfte som samlingslokal för friförsamlingen i Mariehamn (nuvarande Missionsförsamlingen). Byggnaden uppfördes av tomtens dåvarande ägare Karl August Lindeman, som var medlem i friförsamlingen. Efter hans hustru Gretas död 1905 flyttade han till Ekenäs och sålde därför bönehuset till Byggandelslaget Betania på Åland. 1928 gjorde Anders Öström om- och tillbyggnadsritningar enligt vilka huvudfasadens mittersta fönster skulle bli entré (idag med ett något annorlunda utseende än på ritningarna) och ett kor skulle tillfogas bönesalen i väster. Detta trots att det 1898 bestämts att en sådan tillbyggnad inte skulle få göras! År 1900 ritade Hilda Hongell ett litet, enkelt bostadshus och uthus inne på gården. Det senare fick dock ge vika för ett bostadshus och uthus ritade av Anders Öström 1924. Hongells hus blev predikantbostad och Öströms hus ålderdomshem, båda revs på 1970-talet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden uppförd i empirestil, vilket är förvånande med tanke på byggnadsåret. Den senare tillfogade gatuentrén är stilmässigt väl anpassad till byggnadens karaktär. Frontonen på ursprungsritningen har emellertid ändrats till en frontespis genom att takfoten kapats av här. Fasaden har avskalats de stiliserade fönsterfundamenten och den karaktärsfulla och för byggnadsstilen så viktiga listen under vindsvåningens 4 små fönster. Vid den senaste fasadrenoveringen byttes de nedre vattlisterna av trä ut mot förfulande plåtlister.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 2a • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 9 • Till- och ombyggnadsritning av Allan Schulman 1892 • Till- och ombyggnadsritning av Torsten Montell 1903 • Huset är rivet

Fröknarna Silander

Bostadshuset och uthuset uppfördes 1875 av kofferdiskepparen Valentin Montell, som även var fyrmästare på Bogskär. 1892 ritade Allan Schulman om- och tillbyggnader så att två nya sommarrum tillkom på ena gaveln. Elva år senare, då gården ägdes av stabskaptenen, sedermera överstelöjtnanten, Uno August Hjelt och hans hustru Paulina, revs förstukvistarna på baksidan och rumsdisponeringen ändrades. 1912 köpte kronofogden Robert Optatus Silander gården för sina omyndiga döttrar Signes, Elsas och Gretas räkning. De bodde egentligen i Helsingfors men hyrde ut huset.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 2b • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 8 • Bostadshus och uthus av Hilda Sjöblom 1894 • Bostadshus och uthus av Anders Öström 1930 • Huset är rivet

Johan Ernst Karlsson

Skräddarmästaren Johan Ernst Karlsson köpte 1894 den östra hälften av tomt nr 2 och gav genast i uppdrag åt Hilda Sjöblom att rita ett bostadshus och uthus. Huvudfasaden var rikt dekorerad, på gränsen till prålig. Uthuset revs redan 1930 för att ge plats åt ett bostadshus och uthus ritade av Anders Öström. Skräddare Karlsson hade även en liten butik hemma där han sålde tyger och sytillbehör. Hans fyra söner Paul, Georg, Hilding och Karl bytte senare namn till Kåhre. Paul Kåhre blev rektor för Navigationsskolan medan Georg Kåhre författade standardverket Den åländska segelsjöfartens historia och även gjorde sig känd som poet.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 3a • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 7 • Uthus av J. Sjöblom, ritningen fastställd 1878 • Tillbyggnadsritning av J. Sjöblom, ritningen fastställd 1880 • Bostadshus av J. Sjöblom, ritningen fastställd 1880 • Osignerad ritning till bagarstuga och ombyggnad av bostadshuset, fastställd 1895 • Ombyggnadsritning av A. Salviander 1904 • Huset är rivet

Frithiof Liewendahl

Anders Husberg köpte tomten för 42 mk på offentlig auktion 1872, men bebyggde den inte förrän 1878, då ett uthus uppfördes efter Johan Sjöbloms ritningar. Två år senare ritade Sjöblom ett bostadshus och en förlängning österut av uthuset. 1895 delades tomten i två delar och såldes på exekutiv auktion. Eftersom bostadshuset sträckte sig över mer än halva tomtens längd blev denna västra del dubbelt så stor som den östra. Den inropades av polismästaränkan Karin Lönnblad, som lät bygga en bagarstuga där hon öppnade ett wienerkafé som serverade öl, vin och punsch samt bakverk av Ida Barck. I tidningen Åland beskrevs kaféet som ”propert och fint och i alla avseenden hemtrevligt”. Karin Lönnblad lät dessutom göra ritningar för att bygga ut bostadshusets vindsvåning, lägga till en långsmal veranda framför huset och utsmycka fasaden ytterligare. På en ändringsritning av A. Salviander 1904 saknas verandan och en del av snickarglädjen – kanske förverkligades de aldrig? Under 1900-talets första årtionde ägdes gården av en sjökapten och en apotekare, varefter bokhandlaren Frithiof Liewendahl och hans hustru Aina köpte den 1911. Släkten Liewendahl bebodde gården under lång tid.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 3b • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 6 • Osignerade ritningar till bostadshus, fastställda 1885 och 1890 • Fasadförändringsritningar av Hilda Hongell 1890 och 1900 • Uthus av Anders Öström 1913 • Huset är rivet

Allmänna Telefon Ab på Åland

Bostadshuset byggdes 1885, då tomten var i Anders Husbergs ägo. Ett uthus uppfördes 1895 av fröken Amanda Malmberg, som köpt gården 1895 på exekutiv auktion. Hon sålde den dock redan två år senare åt bondeparet Johan Erik och Anna Josefina Sundholm, som i sin tur sålde den vidare åt predikanten Erik Landell år 1900. Han var en av förgrundsgestalterna inom friförsamlingen i Mariehamn och dess långvariga ordförande, han ledde nykterhetsrörelsen, startade en tidning vid namn Hemvännen och öppnade även en bokhandel i sitt hem. Hustrun Hilma var också företagsam och grundade en privatskola i Mariehamn. Före sitt giftermål hade hon dessutom undervisat i tyska och ryska vid Elementarskolan. Eftersom kvinnor formellt inte hade tillstånd att inneha statlig tjänst hade hon tvingats begära ”dispens från sitt kön”. Landells bodde i huset i tolv år innan det gick vidare till följande predikant, Johan Reinhold Häggblom. 1915 köpte slutligen Allmänna Telefonaktiebolaget på Åland tomten med tillhörande byggnader. Bostadshusets fasad hade då två gånger (1890 och 1900) ombyggts efter ritningar av Hilda Hongell och fått en veranda med ovanförliggande balkong. Det lilla uthuset mitt på tomten ritades av Anders Öström och uppfördes 1915.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 4a • Södragatan 14 • Ombyggnadsritning av Holger Höglund 1955 • Huset är k-märkt

Erika Hellström

Tomten köptes 1875 på offentlig auktion av sjöfaranden Johan ”Kacka” Hellström och vid hans död 1880 ärvdes den av hans änka Erika och sonen John Isidor. Uthuset stod klart 1875 och bostadshuset följande år. Den ursprungliga gatufasaden kan jämföras med Ruskens, Norragatan 15 – husen är av ungefär samma storlek, har likadan fönsterindelning och avvalmat tak. Valmtaket blev sadeltak först 1955 då en kammare inreddes i vardera ändan av vinden. Under tre år på 1880-talet hade friförsamlingen i Mariehamn en predikolokal i huset. Erika Hellström var nämligen djupt religiös och en aktiv medlem av friförsamlingen.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Huset som hör till de äldre i staden hade ursprungligen valmat tak och liggande bred panel under takfoten. Byggnaden är nyligen totalsanerad varvid gården ingärdades med plank av äldre modell och på gården uppfördes en ekonomiebyggnad i gammal uthusstil. Helheten utgör ett exempel på förtätad nygammal och anpassad innerstadsmiljö.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 4b • Ålandsvägen (Brunnsgatan) 54 • Bostadshus och uthus av Anders Öström • Huset är bevarat

John Widén

Timmermannen Johan Arvid Karlsson och hans hustru Anna köpte tomten i maj 1914 och lät genast Anders Öström utarbeta ritningar till ett bostadshus, vilka han färdigställde redan i september samma år. Fasaden har jugendliknande drag med stora fönster, burspråk och andra dekorativa inslag. Fönstren är av engelsk-amerikansk typ och skjuts uppåt när de skall öppnas. På 1920-talet bodde timmermannen John Widén i huset medan det i källarvåningen fanns en matvaruaffär som förestods av slaktaren Pitkänen. Gården är fortfarande i släkten Widéns ägo.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden är välbevarad. I källaren finns ett verkstadsutrymme i vilken tidigare fanns en liten butikslokal av den typ som var vanlig ännu på 40- och 50-talet. Vissa fasaddetaljer har bortlämnats, t.ex. det strålformiga listmotivet mellan första och andra våningens fönster.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt 4c • Södragatan 12 • Bostadshus och uthus av Anders Öström 1914 • Huset är bevarat

Sjökaptenen Erik Malmqvist

Bostadshuset och ett uthus ritades 1914 av Anders Öström för sjökaptenen Erik Malmqvist från Geta och hans hustru Edla Maria, som två år tidigare hade köpt den östra hälften av tomt nr 4. Samma år sålde de emellertid den norra tomtdelen och uthuset hamnade s.a.s. på fel sida av staketet. Därför ritade Anders Öström en tillbyggnad i form av en förlängning söderut i samband med planeringen av den norra tomtens bostadshus. Idag är huset ombyggt till oigenkännlighet.

Stadsdel D • Kvarter I • 5a • Södragatan 18 • Ritningar saknas • Huset är k-märkt

Karl August Wennström

Tomten ropades in på auktion 1874 av arbetskarlen Johan Gabrielsson och bostadshuset för två familjer, innehållande fem rum, tre kakelugnar och två köksspisar, uppfördes 1877. Det tillhör därmed de äldsta husen i Mariehamn och anknyter som så många andra hus från denna tid till den byggnadstradition som medförts från landsbygden. 1892 köptes gården av sjömannen Carl Björkbom med hustru Edla Kristina, som sålde den vidare åt kofferdiskepparen Johan Albert Lindroos. Efter hans död 1899 vid 35 års ålder bodde hans änka Olga Viktoria Lindroos kvar i huset tills lotsen Karl August Wennström köpte det 1914 och bosatte sig där tillsammans med sin hustru Olga.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Välbevarad representant för det äldsta byggnadsskicket i innerstaden. En entrébyggnad vid västra gaveln har avlägsnats. I tomtgräns mot gata finns ett enkelt trästaket vilket kunde kompletteras med grindar. Den stora gården med uthus är ett minne från det gamla Mariehamn och bör om möjligt bevaras oexploaterad.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 5b • Södragatan 16 • Ritningar saknas • Huset är k-märkt

Karl Sjöblom

Postiljonen Karl Sjöblom och hans hustru Ida köpte tomten 1905. Följande år uppfördes deras hus, ritat av Hilda Hongell. Det finns visserligen inga bevarade ritningar, men enligt en gammal anteckning är det hon som varit arkitekt. Dessutom påminner huset mycket starkt om ett hus med liknande, om än spegelvänd, fasad på Södragatan 21, ritat av Hilda Sjöblom 1897. Bl.a. snickerierna på husens verandor är exakt likadana. Också detta hus ägdes ursprungligen av en postiljon och de båda kollegerna brukade fiska tillsammans, en vanlig fritidssysselsättning bland Postens anställda. Om Karl Sjöblom berättas det att han var en fridens man som brukade mata svanarna på Lilla Holmen och prata med dem. Lördag och söndag kväll klädde han upp sig i hatt och långrock och gav sig ut på promenad med käpp och silverkrycka medan frun måste gå fem meter bakom honom. Husets veranda och balkong togs bort i samband med ”moderniseringar” på 1960-talet, då även fasaden kläddes med eternitplattor, de spröjsade fönstren byttes ut mot perspektivfönster, kakelugnarna revs ut och innertaket sänktes. Idag renoveras byggnaden i riktning mot det ursprungliga utseendet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnadens karaktär förändrades på 1960-talet då den bekläddes med mineritskivor och de gamla fönstren byttes mot perspektivfönster.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 6a • Östra Esplanadgatan 8 • Ritningar saknas • Huset är bevarat

Johan Sundberg

Gården köptes 1906 av mångsysslaren Johan Sundberg och hans hustru Linda. Bostadshuset hade uppförts 1876 som bagarstuga och tillbyggdes 1909. Samma år byggdes ett uthus som en förlängning till granntomtens uthus. 1920 revs såväl bostadshuset som uthuset ge plats åt motsvarande nybyggen. Om Johan Sundberg, som omnämns som skutskeppare, postiljon och entreprenör, berättas det att han var en mycket driftig och ekonomisk man. En sommar hade han fått uppdraget att måla stadens trälyktstolpar blågrå och passade då på att använda den överblivna målfärgen till sitt eget hus! 1929 sålde han gården till Isidor Eriksson och köpte i stället den södra tomthälften 6b.

Stadsdel D • Kvarter I • Tomt nr 6b • Östra Esplanadgatan 9 • Ritningar saknas • Huset är k-märkt

Karl August Berglund

Huset byggdes 1874 av smeden Anders Johan Blomberg och uthuset uppfördes följande år. Genom ett byte kom gården 1876 i byggmästaren Karl August Berglunds och hans hustru Marias ägo och kallades i folkmun ”Berglunds hörnet”. I trädgården fanns enligt 1920 års brandförsäkring många och stora aplar.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

En av de äldre bevarade byggnaderna i innerstaden. Fasader och tak har nyligen renoverats med stilkänsla. Tomten är inhägnad med ett stilriktigt enkelt staket.

Innehåll vitrin 6 . 2

Innehåll vitrin 6
. 2