Innehåll vitrin 11

Detta hus i enkel 1920-talsklassicistisk stil uppfördes 1924. Ägare var V. Aaltonen, men den som mest satte sin prägel på gården var Sanny Höijer, som köpte den tillsammans med sin man Matias Algot Höijer 1927. Under andra världskriget slog en bomb ner i trädgården och förstörde södra väggen. Sanny Höijer anmälde det till civila polisen som ett vanligt inbrott, vilket resulterade i polisförhör med två karlar som hade befunnit sig i närheten.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden är en av de få som bombskadades vid andra världskriget. Den återuppbyggdes och har på 80-talet genomgått en omfattande sanering. Byggnaden är idag i gott skick. Tomten är delvis ingärdad med staket. Resterande delar kompletteras med fördel.

Stadsdel A • Kvarter V • Tomt nr 3 • Neptunigatan (Lasarettsgatan) 52 • Ritningar saknas • Huset är bevarat

Anton Sjöberg

Ritningar saknas för detta hus, uppfört ca 1927. Där bodde under de första åren Anton och Maria Sjöberg, sandskutskepparen Artur Sjöberg, änkan Erika Isaksson och fröken Ida Bodnar samt en lång rad skiftande hyresgäster. Ida Bodnar hade varit gift med den kände mariehamnsfotografen Ludvig Bodnar från Ungern. Då han avled 1909 efter endast tre års äktenskap (han var förvisso över trettio år äldre än sin fru) fick Ida Bodnar försörja sig som tvätterska och glansstrykerska. Varför hon tituleras ”fröken” och inte ”änka” på 1920-talet är aningen märkligt. Idag verkar gästhemmet Kronan i byggnaden, som är om- och tillbyggd flera gånger. Från början hade den liggande panel, ljusbeige med bruna knutar som idag är täckt av eternitplattor. De spröjsade fönstren har också bytts ut mot perspektivfönster.

Stadsdel A • Kvarter V • Tomt nr 5a • Havsgatan (Rådhusgatan) 27 • Bostadshus och uthus av Gunnar Henling 1928 • Huset är rivet

Gunnar Henling

Styrmannen Gunnar Henling ritade själv sitt bostadshus och uthus 1928. Det var ett litet men högt hus med tvärställd gavel och brutet tak och låg vid Rådhusgatan med utsikt över västra hamnen.

Stadsdel A • Kvarter V • Tomt nr 5b • Skillnadsgatan (Linjegatan) 44 • Bostadshus och uthus av J. Lindell 1928 • Huset är bevarat

Valdemar Åkerblom

J. Lindell ritade 1928 ett bostadshus och uthus. Där bosatte sig stenarbetaren Valdemar Åkerblom, som hade ett eget stenhuggeri. Hans fru hette Rauha och var av den salminenska släkten på Vårdö, känd för sin litterära och konstnärliga verksamhet. Rauha Åkerblom gav sig däremot in i politiken och invaldes 1945 i landstinget för folkdemokraterna. Hon var då den enda kvinnliga ledamoten. Rauha Åkerblom arbetade för en mera human åldringsvård, för de sjuka och fattiga. Hon engagerade sig i sjömännens och arbetarnas villkor och tog initiativ till Arbetarinstitutet, dagens Medis. Att vara kvinna och dessutom socialist var inte lätt i 1950-talets politiska värld. De flesta av Rauha Åkerbloms motioner förkastades och hon fick ofta stå ut med överlägsna och förklenande kommentarer från de dominerande borgerliga männen. Men hon hade ett stort stöd i sin man Valdemar Åkerblom som hon förde djupa politiska diskussioner med. Och en borgerligt sinnad man erkände en gång att ”hon är den klokaste kvinnan på Åland fast hon är på fel sida”.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 1 (Arrendetomt nr 4) • Skillnadsgatan (Linjegatan) 63 • Stensliperiverkstad av Hilda Sjöblom 1892, troligen aldrig uppförd • Huset är bevarat

Viktor Helenius

De första byggnaderna denna tomt var ett bostadshus vid Skillnadsgatan och ett uthus i södra tomtgränsen, uppförda 1888. Bostadshuset står kvar än idag och inrymmer ett café. Den första kända ägaren är maskinisten Erik Gustaf Zetterström, som startade en mekanisk verkstad och slip på gården 1904. Den lönade sig dock dåligt och stängdes 1910. I stället flyttade Zetterström sin verksamhet till Klinten och startade vad som ännu på 1960-talet var känt som Zetterströms varv. För verksamheten uppförde han en smedja på tomtens västra sidan 1903 och en gjuteriverkstad på östra sidan 1906. Smedjan hade orappade tegelväggar och gjuteriverkstaden var byggd av korsvirke men båda hade inslag av det nya byggnadsmaterialet cocolith. År 1912 köptes gården av Viktor Helenius som inredde den gamla smedjan till bostäder och därmed fick plats för många hyresgäster.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 2 (Arrendetomt nr 3) • Skillnadsgatan (Linjegatan) 61 • Osignerad ritning till bostadshus, ritningen fastställd 1893 • Huset är bevarat

J.T. Tallqvist

Stenhuggeriet: År 1891 inköpte apotekaren Furstenborg denna tomt och granntomten A XI-1 och uppförde på dessa en verkstad för stenhuggeri och stensliperi. Huvudsakligen tillverkades gravmonument och för att få råvaran arrenderade Furstenborg några berg. I början hade han endast fyra anställda men produkternas goda kvalitet gjorde att fabriken fick erkännande beställningarna ökade. Furstenborg hade även planer på att utvidga företaget och börja exportera gat- och byggnadssten, man anläggningskostnaderna var för höga och det tilltänkta bolaget kunde aldrig bildas. År 1895 såldes stenhuggeriet och stensliperiet åt aktiebolaget ”Granit” på fastlandet. I stället startade fabrikören G. Janse från Stockholm en fiskkonserveringsaffär i stensliperiet. Men transportkostnaderna för råvaran, som importeras långt ifrån, blev för höga och Janse tröttnade snart och flyttade sin verksamhet till Hangö. Bostadshuset ritades 1893 av en okänd arkitekt och uppfördes tre år senare samtidigt med ens en paviljongbyggnad på tomtens västra sida. Den flyttades bort 1914 för att ge plats åt ett nytt bostadshus. Samma år utfördes diverse förbättringar på gatuhuset. Uthuset byggdes 1905 i södra tomtgränsen. På 1920-talet beboddes gården av J.T. och Eva Tallqvist. J.T. Tallqvist var förman för kolupplaget i västra hamnen.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 3 (Arrendetomt nr 2) • Skillnadsgatan (Linjegatan) 59 • Ritningar saknas • Huset är bevarat

Julius Karlsson

Det är osäkert när detta hus uppfördes men det torde ha varit någon gång under 1920-talet och var då i Julius och Gerda Karlssons ägo. ”Kal-Jans-Julle” var hemma från Jomala och arbetade som stadens forman. Hans uppgift var att sköta renhållningen och latrintömningen i staden.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Dessa båda byggnader harmonierar sinsemellan och med stadsbilden längs Skillnadsgatans norra sida samt med byggnaderna på motsatta sidan. Arkitekturen är anspråkslös men lokalt förankrad.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 4 (Arrendetomt nr 1) • Skillnadsgatan (Linjegatan) 57 • Bostadshus och uthus av Jac Lundqvist 1926 • Huset är bevarat

J. Holmqvist

Detta bostadshus ritades 1926 jämte ett uthus, men det är osäkert om uthuset någonsin uppfördes. Bostadshuset däremot stod klart samma år och beboddes av poliskonstapeln J. Holmqvist. Han övergav sedermera polisyrket och började med underhållsarbete på hus i stället.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Enkel randbebyggelse i 20-talets innerstad. Hörnbyggnaden harmonierar med hörnbyggnaden på andra sidan Skillnadsgatan.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 5 (Arrendetomt nr 8) • Neptunigatan (Lasarettsgatan) 58 • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, ritningen fastställd 1926 • Huset är rivet

Anton Forss

I detta hus, ritat 1926, bodde affärsmannen Anton Forss och hans hustru Linda. De bodde i ett litet hus med en nätt glasveranda. Det berättas att huset uppfördes av deras svärson, skofabrikanten Heikkola från Åbo. Inne på gården fanns ett uthus men varken detta eller bostadshuset finns kvar idag.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 6 (Arrendetomt nr 7) • Möckelöbrinken 14 • Bostadshus och uthus av Emil Mäkilä 1926 • Huset är bevarat

Ragnar Wahlsten

I detta hus bodde Ragnar Wahlsten, som arbetade på slakteriet på stadens norra utmarker. Huset ritades av Emil Mäkilä 1926 och hade typisk jugendspröjsning i fönstren. Idag är det rappat och fönstren är utbytta.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 7 (Arrendetomt nr 6) • Möckelöbrinken 16 • Bostadshus och uthus av J. Lindell, ritningen fastställd 1928 • Huset är bevarat

Carl Geelnard

Detta hus, som uppfördes 1928, ägdes av trädgårdsmästaren och hamnvakten Carl Geelnard och hans hustru Augusta, som var tvätterska och baderska i Krokviks bastu i Ytternäs. De hade tidigare varit hyresgäster i gathuset i Viktor Helenius gård i samma kvarter (A XI-1).

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter XI • Tomt nr 8 (Arrendetomt nr 5) • Möckelöbrinken 18 • Bostadshus och uthus av Jac Lundqvist 1926 • Huset är rivet

Karl Grönroos

Mekanikern Karl August Grönroos föddes 1881 i Dragsfjärd. Han gifte sig till Föglö men flyttade senare till Mariehamn och ingick ett andra äktenskap med Mathilda Rantahalme från Parkano. De uppförde bostadshuset 1926. Tomterna i detta kvarter var arrendetomter, vilket betydde att husägaren betalade en årlig arrendeavgift till staden. Exempelvis år 1911 var den 10 penni per kvadratmeter.

Stadens södra utmarker • Ritningar saknas • Husen är rivna

Oskar Kallio

I ett hus nedanför Lotsberget, alldeles invid den s.k. Lotsbron, bodde stenarbetaren Oskar Kallio. Hans hustru Maria led av reumatism och för att lindra hennes värk uppförde han en bastu på gården. Bastun blev senare populär också bland allmänheten. Vidare fanns det en magasinsbyggnad på tomten.

Stadens södra utmarker, Lotsberget • Ritningar saknas • Huset är k-märkt

Lotsstugan

Redan 1861 bestämdes det att en lotsstation skulle uppföras vid inloppet till Mariehamn. En lotsstuga uppfördes följande år och till lotsålderman utsågs Johan Sjöblom. Dessutom påbjöds att tre äldre och fyra yngre lotsar samt fyra lotslärlingar skulle anställas. Lotsstugan var i bruk ända fram till 1983, varefter den har använts för kulturella ändamål.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnadens exteriör har bibehållits. Entrédörren har dock förnyats på ett stilvidrigt sätt. Interörern kraftigt förändrad. Med tanke på byggnadens ålder och att den även övergått i stadens ägo på villkor att den sparas bör den återställas i ursprungligt skick till ett litet lotsmuseum.

Stadens södra utmarker, Lotsberget • Telegrafstation av Karl Lindholm 1905 • Huset är bevarat

Telegrafstationen

Telegrafen var förr av utomordentligt stor betydelse för Åland, efterom det inte fanns någon telefonförbindelse till vare sig Finland eller Sverige förrän 1928. Telegrafsystem hade det däremot funnits på Åland ända sedan 1876. Den första telegrafstationen låg i Nikolaj Sittkoffs gård på Strandgatan (det nyligen rivna tidningshuset). År 1893 flyttade den till fröken A. Malmbergs gård vid Torggatan och verkade där ännu 1911. Gnisttelegrafen uppe på Lotsberget ritades 1905 av Karl Lindholm och har gett namn åt slalombacken Gnisten. Den var mest till för militärt bruk, de privata telegrammen sköttes i stationen vid Torggatan.

Stadens södra utmarker • Osignerad ritning till järncisterner, fatskjul, tappningshus och vaktstuga 1925 • Tillbyggnadsritning av A. Sewigh 1927 • Ritning till cistern av A. Sewigh 1929 • Tillbyggnadsritning av Aug. Karlsson 1934 • Anläggningen är riven

Nobel-Standard

Släkten Nobels mest kända medlem är Alfred Nobel, men vad få känner till är att också hans övriga släktingar var driftiga uppfinnare och entreprenörer. Namnet Nobel är en kortare variant av Nobelius, som i sin tur är en latiniserad form av Nöbbelöv, en ort i Skåne som släkten härstammade ifrån. På 1870-talet grundade Alfred Nobels bröder Robert och Ludvig ett oljeföretag, Naftabolaget Bröderna Nobel, i Baku i Ryssland. Ungefär samtidigt bildade John D. Rockefeller Standard Oil Company och lade grunden till sin enorma förmögenhet. I samband med ryska revolutionen 1917 blev det allt svårare att verka i Ryssland och bolsjevikerna nationaliserade alla Naftabolagets anläggningar i Baku. År 1920 gick Standard Oil in som delägare i Naftabolagets finska avdelning som bytte namn till Nobel-Standard. Sedan 1929 är bolaget mera känt som Esso, efter uttalet av Standard Oils förkortning S.O. Anläggningen nedanför Lotsberget bestod av ett flertal bensin- och petroleumcisterner och dessutom fanns en vaktstuga, fatskjul och tappningshus. Vaktstugan från 1925 tillbyggdes 1927 och 1934 och var till slut dubbelt så stor som från början. Den första föreståndaren för Nobel-Standard i Mariehamn var en man vid namn Helander.

Stadens södra utmarker • Ritningar saknas • Byggnaderna är rivna

Hamnmagasinen

I hamnen invid den s.k. Gamla packhusbron fanns ett flertal magasinsbyggnader med upplag för riggdetaljer och annat som behövdes för fartygen. Lotsverkets inspektionsfartyg Valvoja hade sitt magasin här. Norr om magasinsområdet, nära den s.k. Vedbryggan, fanns på 1880-talet ett nykterhetsvärdshus som hette Virvoitus. Det drevs av guldsmeden Gabriel Silander och efter hans död av hans änka. Det serverade kaffe, te och limonad åt resenärer som väntade på ångbåten.

Stadens södra utmarker • Ritningar saknas • Byggnaderna är rivna

Brädgården

Mellan Kolbron och Lotsbron låg en brädgård med två magasinsbyggnader. Den fungerade som upplag för Lökskärs ångsåg som drevs av grosshandlaren Nils Olof Nordenson. Efter företagets konkurs 1905 tog Haraldsby ångsåg över. Norr om brädgården låg ett kolupplag för isbrytarna.

Albanus

Albanus från Äpplö, byggdes 1904 av bonden Johan August Henrikson. Albanus hörde till de galeaser som fraktade ved, här lossande ved i Västra hamnen.

Herzogin Cecilie

Herzogin Cecilie ägdes av Gustaf Erikson åren 1921 – 1936. Herzogin Cecilie byggdes 1902 av Rickmers Schiffbau AG i Bremerhaven som skolskepp för Norddeutsche Lloyd, var en av de snabbaste handels-fartygens segelfartyg i sin tid. Mätande 2584 nrt med en längd av 102,7 m bredd 14,11 och djup 7,37 m, lastade hon 4350 dwt. Herzogin Cecilie fick sin berömmelse under befäl av den för sin skicklighet erkända och med tiden legendariske befälhavaren Ruben de Cloux. Modellen är skänkt av Christer ”Krille” Mattsson.

Ponape

4m stålbarken Ponape var byggd i Genua 1903, mätande 1974 nrt, lastande ca 3500 dwt. År 1925 inköptes hon av Hugo Lundqvist jämte medredare i Mariehamn och Vårdö för 5500 pund. Ponape sattes in på Australienfarten och befälhavarfe blev kapten Johan August Danielsson efterföljd av Arthur Marander. År 1929 övertog Gustaf Erikson fartyget, som fortsatte på vetetraden. Modellen är utlånad av Ålands Sjöfartsmuseum. Dessa två barkskepp representerar sjöfartseran som under 1920-talet blev stor på Åland.