Innehåll vitrin 10

Lars Sonck uppgjorde ritningar till ett tull- och packhus 1895 och följande år stod byggnaden klar. Den är en av få byggnader i Mariehamn i ett slags nygotisk stil och framstår som något av en främmande fågel bland trävillorna. Ännu märkvärdigare måste byggnaden ha tett sig då den uppfördes. Den stod ensam ovanför ångbåtsbryggan utan några andra byggnader i närheten. Dessutom var den förmodligen det första stenhuset i staden med undantag för mindre verkstäder och smedjor. Det var naturligt att just tull- och packhuset byggdes i sten eftersom sjöfarten var och är Ålands viktigaste näringsgren. Tidigare hade det funnits planer på att bygga ett tull- och packhus i Östra hamnen, men därav blev intet. Ombyggnader på 1950- och 60-talen förändrade fasaden genom en tillbyggnad österut, nya takkupor och nya lägre placerade fönster i stället för de gamla bågfönstren. Det ursprungliga utseendet återställdes till stor del under en restaurering 1987-88. Bortsett från takkuporna och den klossliknande utbyggnaden bevarar fasaderna i allt väsentligt det ursprungliga utseendet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden har genom ombyggnader på 50- och 60-talet fått fasaderna märkbart förändrade. En tillbyggnad mot öster för pannrum och trappa till andra våningen är utförd i en mot denna säregna arkitektur totalt missanpassad stil. Taket på norra byggnadskroppen har öppnats med en rad takkupor för att möjliggöra vindsinredning. De nya fönstren bryter stilen. I nedre våningen har de urprungliga bågfönstren huggits bort och nya lägre placerande liggande fönster inplacerats. De runt byggnaden löpande fasadbanden av röda tegel har härvid brutits. En totalsanering och ett långtgående återställande av fasaderna pågår 1987-88.

Stadsdel A • Sjöpromenaden • Tre olika förslag till förändring av väntpaviljong av Torsten Montell 1903 • Odaterad och osignerad ritning till varumagasin och skjul • Huset är k-märkt

Packhusmagasinet

Strax norr om tull- och packhuset byggdes 1896 en liten väntpaviljong för ångbåtsbryggan. Den hade två rum, varav ett fungerade som väntsal och ett som varumagasin. År 1903 fanns planer på att bygga om paviljongen och göra fasaden mer dekorativ men det är osäkert om så skedde. Kring 1920 användes byggnaden enbart som varumagasin och den revs 1924. I stället uppfördes ett nytt, större varumagasin, som står kvar än i dag även om det öppna skjulet i södra ändan numera fått väggar.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Magasinsbyggnad av stort värde för hamnmiljön runt Pommern och tullpackhuset. Delvis nyrenoverad vid stilriktig ombyggnad för vägbreddning.

Stadsdel B • Sjöpromenaden • Segelpaviljong av Torsten Montell 1907 • Huset är nedbrunnet

Segelpaviljongen

Åländska Segelsällskapet grundades 1897 på initiativ av badanstaltens underläkare K.W. ”Pitkä” Hällberg, som också blev dess första kommodor. Till en början var verksamheten starkt knuten till badanstalten, i synnerhet som också överläkaren Johannes Hoving hyste ett starkt intresse för segelsport. De första tävlingarna om Mariehamnspokalen anordnades i badanstaltens regi, där man lät seglare från dessa ”befryndade länder” ”pröfva en dust med varandra i broderlig tävlan”. Så småningom uppstod behovet av en samlingslokal och med kommodor Carl Björkman i spetsen insamlades medel för att uppföra en segelpaviljong i Västra hamnen. Den ritades av Torsten Montell och stod klar sommaren 1907, något försenad på grund av den regniga våren. Segelsällskapet drev själv restaurationen, men efter problem med utskänkningsrättigheterna – vilket slutade i ett ärekränkningsmål – valdes fröken Hulda Öfverström till värdinna. Det visade sig vara ett lyckat drag, ty hon var duktig och arbetsam och fick t.o.m. rörelsen att generera ett litet ekonomiskt överskott. Under första världskriget upphörde verksamheten delvis och paviljongen beslagtogs av militären. Vid krigets slut var den i mycket dåligt skick och det fanns inga pengar att renovera den för. I stället beslöt man 1922 att flytta dr Hällbergs egen villa ner till stranden och ta den i bruk som paviljong. Den gamla segelpaviljongen användes som väntsal för ångbåtsbryggan. Den brann ner under andra världskriget men idag finns tankar på att återuppbygga den.

Stadsdel A • Kvarter I • Tomt nr 1 • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 20 • Bostadshus och uthus av Jacob Lundqvist 1920 (aldrig uppfört) • Bostadshus och uthus av Torsten Montell 1922 • Huset är k-märkt

Arthur Ekbom

Denna gård hör till de äldsta i Mariehamn. Tomten inropades på auktion redan 1865 för 40 mark. Köpare var tullvaktmästaren och biträdande stadstjänaren Ulrik Konstantin Sundblom och hans fru Lovisa. År 1867 lät de uppföra ett bostadshus som stod på samma plats som det nuvarande. Några år senare köptes gården av skepparen och hamnmästaren Karl Edvin Ekbom och hans hustru Maria. De uppförde ett uthus mitt på tomten 1873 och förlängde det 1890. Gården ärvdes 1913 av sonen Arthur Ekbom med hustru Hulda. Arthur Ekbom var född 1880 och gick till sjöss som 16-åring. Två gånger överlevde han dramatiska förlisningar, först 1903 med Lotos och sedan 1913 med California. Den senare händelsen fick honom att lämna sjölivet och ge sig in i rederibranschen och bankväsendet. Då Mariehamns Sparbank grundades 1935 blev han dess första VD och inrättade bankkontor i sitt eget hus. Detta hus, som ersatte det gamla bostadshuset, uppfördes enligt Torsten Montells ritningar 1922. Ett förslag till bostadshus och uthus av Jacob Lundqvist 1920 kom aldrig till utförande, troligen ansåg Ekbom att det var för anspråkslöst. Det hade nämligen bara 6 rum och kök i en våning med vind och fasaden höll sig till en stram jugendstil. Montells förslag däremot var en pampig byggnad i två plan med dubbla balkonger, burspråk, 8 rum och kök, veranda och badrum. Interiören var likaledes påkostad med dubbla spegeldörrar i fil och höga trappstolpar med dekorativa krön.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Gedigen neoklassicistisk arkitektur med ursprungligt utseende. Med tanke på läget vid Esplanaden bör tomtens nuvarande ingärdning mot gata med stilenliga grindar bibehållas.

Stadsdel A • Kvarter I • Tomt nr 2 • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 19 • Ritningar saknas • Huset är rivet

Klas Wallgren

På 1920-talet var endast den västra delen av denna tomt (nuvarande 2a) bebyggd. När bostadshuset med tillhörande uthus uppfördes är osäkert, men eventuellt skedde det redan på 1870-talet. Tomten inropades på auktion 1865, den västra delen av timmermannen Simon Engström från Munsala för 50 mark och den östra av målaren Petter Sundlöf från Mariehamn för 30 mark. Senare köptes hela tomten av Matts och Serafia Söderström. Efter Matts Söderströms död gifte Serafia år 1896 om sig med Klas Vallgren, sedermera vaktmästare vid lyceet, och de bodde kvar i huset. I uthuset inrättade studenten ”Pigel” Söderström ett litet privat museum. Den östra tomthälften förblev obebyggd fram till 1935.

Stadsdel A • Kvarter I • Tomt nr 3 • Neptunigatan (Lasarettsgatan)/Navigationsskolegränd) • Ritningar saknas • Husen är rivna

Stadens varumagasin

Långt in på 1920-talet var den sydvästra delen av Mariehamns innerstad obebyggd. Här låg nattkobetet, som sträckte sig väster om nuvarande Neptunigatan ungefär mellan Södragatan och Skillnadsgatan. Det fanns många kor i staden på den tiden och flera beten. De enda byggnaderna på området var ett par gröna skjul tillhöriga Mariehamns stad. De uppfördes 1904 och benämns i en brandförsäkring ”arbetsbyggnad och varumagasin”. Där verkade bl.a. en man vid namn Adolfsson som byggde segelbåtar. Platsen var sydöstra hörnet av nuvarande sjöfartsläroverkets tomt, i hörnet av Neptunigatan och Navigationsskolegränd.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter VII • Tomt nr 1 • Hamngatan 7 • Bostadshus och uthus av Torsten Montell 1926 • Om- och tillbyggnadsritning av Torsten Montell 1930 • Huset är rivet

Hotell Hjorten

År 1926 uppfördes på denna tomt ett stort hus i jugendstil i två våningar med inredd vind. Det var Hotell Hjorten, ett turisthem som drevs av byggmästaren Matts Lenck och hans hustru Berta. Det sköttes av makarna på ett utomordentligt sätt och efter deras död övertogs hotellrörelsen av dottern Helena Lenck. Sin storhetstid hade turisthemmet på 1930-talet då huset byggdes ut till nästan dubbel storlek. Tillbyggnaden gjorde att byggnaden fick en mer symmetrisk men något tråkigare fasad eftersom den nya delen hade ett mycket enklare utseende.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter VII • Tomt nr 4 • Hamngatan 8 • Bostadshus och uthus av Oscar Bomanson 1927 • Huset är rivet

Valter Johansson

Detta hus i stram 1920-talsklassicistisk stil ritades 1927 av Oscar Bomanson jämte ett uthus. Det låg inte invid gatan utan en bit in på tomten, vilket var en nyhet inom stadsplaneringen i slutet av 1920-talet. Också uthuset var speciellt – det hade valmat tak och dekorativa dörrar och fönster. Gården beboddes av landssekreteraren, sedermera länsrådet, Valter Johansson och hans hustru Impi. Han beskrivs som en typisk statstjänsteman, lugn och fåordig.

Stadsdel A • Kvarter VIII • Tomt nr 1 • Hamngatan 4/Storagatan (Södra Esplanadgatan) 23 • Tillbyggnadsritning av Johannes Sundström, ritningen fastställd 1905 • Nybyggnads- och ändringsritning av Ivar Lindqvist 1912 • Bostadshus av Ivar Lindqvist 1912 • Huset vid Hamngatan 4 är rivet, huset vid Storagatan 23 är k-märkt

Länsstyrelsen

Tomtens första ägare var tulluppsyningsmannen Henrik och Karolina Hedlund, som ropade in den på auktion 1865. De lät samma år uppföra ett bostadshus med 3 rum och kök i hörnet av Hamngatan och Storagatan. I södra tomtgränsen byggdes ett långt uthus. År 1889 köptes gården av ingenjören Axel Olivier Nordlund som startade ett ölbryggeri på gården. Han lät bygga till bostadshuset med en separat bryggerilokal, som snart utökades med källare. Redan den 9 december 1889 bryggdes det första ölet. Någon stor framgång fick bryggeriet aldrig eftersom vattnet i Mariehamn var alltför kalkhaltigt för att ge god kvalitet på ölet. Efter ingenjör Nordlunds död 1893 flyttade hans änka Wilhelmina till Sordavala. Därefter följde några år av oklara ägoförhållanden medan gården skiftades mellan arvingarna innan bryggeriet övertog den helt och hållet. Under det följande decenniet byttes direktörerna ut i rask takt, men de dåliga affärerna hindrade inte företaget från att uppföra en nybyggnad med försäljningslokal och arbetarbostäder på tomtens östra sida 1895 och dessutom bygga ut den 1905. I det sydvästra hörnet fanns humleträdgården och mitt på tomten pumphuset. Till slut tvingades ändå bryggeriet i konkurs och gården bytte ägare några gånger i början av 1900-talet innan den 1918 köptes av Finska stadsverket som lokaler för den nyinrättade länsstyrelsen. Då hade bryggeriet och uthuset rivits och flera nya byggnader uppfördes 1912. På bryggeriets gamla stengrund vid Storagatan byggdes ett nytt storslaget bostadshus i jugendstil med lägenheter för sju familjer och uthuset ersattes av ett ännu större. Den första landshövdingen var Hjalmar von Bonsdorff, som dock blev blev impopulär på grund av sin finsksinnade inställning. Han ersattes efter endast tre månader av William Isaksson. Den första landshövdingen under självstyrelsen var Lars Vilhelm Fagerlund, läkare och ivrig amatörhistoriker. Han arbetade också för att väcka intresse för äppelodling och var för övrigt den som införde fasanen till Åland.

Stadsarkitektkontorets utlåtande (Storagatan 23):

Byggnaden är en helgjuten och välbevarad representant för den s.k. Åbo-jugendstilen. En balkong på västra fasaden saknas. Okänt om den någonsin existerat. Ett förverkligande av denna detalj skulle ytterligare förhöja helhetsintrycket. Tomten saknar stilmässigt riktig staketinhägnad.

Stadsdel A • Kvarter VIII • Tomt nr 2a • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 22 • Osignerad ändringsritning, ritningen fastställd 1891 • Ändringsritning, H. Sjöblom, ritningen fastställd 1892 • Huset är k-märkt

Hilda Mattsson

Det är osäkert när detta hus uppfördes men förmodligen skedde det före 1880, vilket gör det till en av de äldre byggnaderna i Mariehamn. Redan 1865 var gården bebodd av tullvaktmästarparet Johan och Erika Lindström och deras fem barn. På 1920-talet beboddes den av änkan Hilda Mattsson, som hade köpt gården i början av 1890-talet. Då gjordes omfattande ombyggnader på bostadshuset enligt Hilda Sjöbloms ritningar. En bagarstuga inreddes i källaren och både interiören och exteriören byggdes om. Det fanns också ett uthus på gården, men när det uppfördes är okänt. Hilda Mattsson hade två barn, Signe och Robert, som var mekaniker. Båda var ogifta och bodde hemma hos modern.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

En mycket välbevarad byggnad som representerar det tidiga byggnadsskicket i Mariehamn. Tomten är stilenligt inhägnad mot gata.

Stadsdel A • Kvarter VIII • Tomt nr 2b • Storagatan (Södra Esplanadgatan) 21 • Tillbyggnadsritning av Anders Öström 1930 • Fasadändringsritning av ? Lindblom 1939 • Huset är rivet

Erik Häggblom

Originalritningarna till detta hus saknas, men de är med största sannolikhet signerade Anders Öström. Huset var nämligen nästan exakt likadant som det hus han ritade för Karl Mattsson på Södragatan 27 (tomt nr A III-3a). Det påminner i sina solstråleutsmyckningar om flera andra hus av Öström. Det är uppfört 1917 och uthuset ett år tidigare, då tomten ägdes av tullvaktmästaren Karl Eriksson. På 1920-talet beboddes gården av sjökaptenen Erik Häggblom och hans hustru Heddy. Erik Häggblom lämnade sjölivet 1921 och öppnade i stället en butik för kolonialvaror och skeppsförnödenheter i det egna huset, med trävaruförsäljning i uthuset. Butiken kallades Mirandahandeln och Erik Häggblom själv fick heta Miranda Häggblom för resten av sitt liv. På fritiden var han starkt engagerad i frivilliga brandkåren.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 1a • Norra Esplanadgatan 17 • Ändrings- och tillbyggnadsritning av Andersin, Jung & Bomanson 1900 • Byggnaden är nedbrunnen

Badhotellet

Under badanstaltens första årtionde saknades ett riktigt hotell för badgästerna. De var hänvisade till Societetshuset i andra ändan av staden eller till privatpersoner som hyrde ut rum eller hela våningar. År 1895 öppnades visserligen ett badhotell i ett större hus på Norragatan som komplement till Societetshuset, men för att kunna erbjuda badgästerna full service krävdes bekvämare avstånd till badhusområdet. Sommaren 1989 beslöt direktionen att uppföra en hotellbyggnad om ungefär 35 rum jämte restaurationslokal. Dr Johannes Hoving, badanstaltens driftige överläkare, skulle vidtala Lars Sonck att uppgöra ritningar. Mindre än en månad senare överlämnade denne en färdig skiss som vann direktionens fulla bifall. Denna skiss finns inte bevarad, däremot en förändrings- och tillbyggnadsritning som är daterad i februari 1900 och stämmer mycket väl överens med den färdiga byggnaden. Den är visserligen stämplad Andersin, Jung & Bomanson Arkitekturbyrå men den huvudsakliga upphovsmannen var Sonck, biträdd av sina kollegor Bertel Jung och Oscar Bomanson. I byggnaden infogades också äldre bebyggelse. Åtminstone ett äldre trähus fick ingå i sydvästra hörnet av byggnaden samtidigt som ett uthus revs för att ge plats åt norra ändan. Hela komplexet fick en fasad av cocolith. Cocolith var ett nytt byggnadsmaterial, som påstods ha en mängd företräden. Det var ett slags fiberplattor som gav intryck av att fasaden var putsad, men i själva verket lär hotellet ha varit både kallt och dragigt. Vissa antydningar har till och med förekommit att det skulle ha varit ett rent fuskbygge. Trots att badanstaltens reklambroschyr år 1900 utlovade att hotellet skulle hållas öppet året runt lär det nog ha legat ganska öde under vintermånaderna. Badsäsongen var förbi och hotellet var inte ordentligt vinterbonat. Vintern 1916 var slutligen badhotellets saga all. En natt brann det ner till grunden, troligen på grund av överhettning i en kamin. Vid den tiden inkvarterades ryska soldater i byggnaden och de tvingades fly fönstervägen iklädda endast underkläder.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 1a • Norra Esplanadgatan 16 • Osignerad ritning till bostadshus, ritningen fastställd 1882 • Tillbyggnadsritning av J. Sjöblom 1886 • Tillbyggnadsritning av Victor J. Sucksdorff 1913 • Huset är bevarat

Isidor Jansson

Tomtens första ägare var lotsåldermannen Johan Sjöblom och hans hustru Anna Julina, som köpte den på auktion 1865. De lät uppföra ett bostadshus i tomtens sydvästra hörn med fasad mot Hamngatan och samtidigt uppfördes ett stort uthus. Det finns inga uppgifter om hur bostadshusets fasad såg ut, men sannolikt liknade den husen på granntomten 3a-b. Huset byggdes till i vinkel 1877 och förlängdes ytterligare norrut 1887, då det även fick en veranda åt gården. År 1892 uppfördes ett nytt hus på östra delen av tomten och samtidigt tillbyggdes uthuset. Johan Sjöblom var då död sedan flera år tillbaka och nu kunde änkan Anna Julina flytta till det nya huset. År 1900 lät hon riva det gamla uthuset och bygga ett nytt. Hon hade bott i gården nästan 40 år då hon 1913 sålde den östra hälften till lantmäteriingenjören Isidor Jansson och hans hustru Alfhild. Deras son Tor bytte senare efternamn till Brenning och blev bankdirektör för Ålandsbanken och landshövding. Paret Jansson lät Victor J. Sucksdorff uppgöra ombyggnadsritningar som helt förändrade husets utseende. Taket höjdes så att vinden kunde inredas helt och fasaden fick en jugendutformning. Det är osäkert huruvida den stora frontespisen (tvärställd gavel) någonsin kom till utförande. Den västra tomthälften såldes 1897 till maskinisten Johan Valfrid Appelgren och hans hustru Ida. De sålde den emellertid redan efter ett par år till överläkaren vid badanstalten Johannes Hoving som tillfälligt agerade bulvan för Badhusaktiebolaget. Bostadshuset byggdes in i det nya badhotellet, som uppfördes 1900.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Övre våningens södra fönster ändrade till perpektivfönster (jmf. gaveln). I övrigt är byggnaden arkitektoniskt helgjuten. Den ingärdande stenmuren mot sydväst bör bevaras. Den utgjorde sockel till Johans Sjöbloms gård som inbyggdes i badhotellets byggnad.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 1b • Norra Esplanadgatan 15 • Ändringsritning av H. Sjöblom 1892 • Huset är k-märkt

Valfrid Gustafsson

Tomten inropades på auktion 1865 av lotslärlingen Anders Johan Appelblom. Han lät genast uppföra ett bostadshus och flyttade in med sin fru Johanna. Fem år senare uppfördes ett uthus i norra tomtgränsen. Gården övertogs 1887 av dottern Edla, som var gift med sjökaptenen Valfrid Gustafsson. År 1893 lät de bygga till huset österut enligt Hilda Sjöbloms ritningar. Den nya delen ökade bostadsytan med två rum och hade en källarvåning med bagarstuga i gråsten. Två år senare tillbyggdes även uthuset. Den 28 september 1897 brandskadades huset då en släkting, bonden Matts Michelsson, skulle tända sitt rökdon. En gardin fattade eld och branden spred sig snabbt till spännpappret i taket. Skadorna var ändå inte mer omfattande än att 30 mark och 85 penni betalades ut. På 1920-talet bodde Valfrid Gustafsson kvar i huset, men han var då omgift med Amanda. Han var åren 1923-24 befälhavare på Pommern.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden har totalsanerats varvid fasaderna givits ett något förändrat useende dock i huvdsak enligt ursprunglig ritning. Mot öster har en ny balkong byggts i andra våningen. Mot gården har en större stilmässigt anpassad utbyggnad gjorts. I tomtgråns mot gatuområde bör ett stilriktigt staket med grindar uppföras.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 2a • Norragatan 41• Bostadshus och två uthus av Anders Öström, ritningen fastställd i april 1890 • Bostadshus av H. Sjöblom i juni 1890 • Huset är bevarat

Gamla prästgården

De första som bosatte sig i denna gård var kaptensparet Anders och Julia Öström. De fick tomthälften i gåva av Julias mor Gustava Andersson 1890 och Anders Öström ritade genast ett bostadshus och två likadana uthus, ett till sig själv och ett till svärmor på granntomten 2b. Bostadshuset uppfördes 1891 och uthuset 1893. Tydligen var han inte riktigt nöjd med fasadutformningen på bostadshuset för han lät Hilda Sjöblom utarbeta en ny fasad. Den hade två frontespiser i stället för en, omväxlande liggande och stående panel och rikare utsmyckning i fönsterfodren. Huset var mycket stort och innehöll sammanlagt 12 rum och två kök fördelade på flera lägenheter. År 1911 byggdes det om och fick två förstukvistar, veranda och flera invändiga förändringar. År 1919 köptes gården av Mariehamns kyrkoförsamling och inreddes till prästgård. Samma år tillträdde kyrkoherden Erik August Göransson sin tjänst och flyttade in tillsammans med sin fru Olga. De hade många barn som de kallade sina ”miljoner”. Erik August Göransson var ingen gravallvarlig präst utan hade för vana att efter förrättningar säga: ”Vi tar väl en pris snus på det här”. På fritiden sysslade han gärna med måleri och satt gärna uppe på badhusberget och målade. 1927 flyttade paret Göransson till Jomala och Tor Beckman valdes till ny kyrkoherde. Han hann dock bo i huset endast ett par år innan han tillsammans med sin fru Elsa flyttade till den nya prästgården invid kyrkan.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

En stilig sekelskiftesvilla som trots olika ritningsförslag uppvisar en enhetlig arkitektur. Byggnadens fasader är i gott skick. Gårdsmiljön med uthus och inhägnad har bibehållit den gamla karaktären och är i sin helhet värd att bevara.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 2b • Havsgatan (Rådhusgatan) 8 • Uthus av Anders Öström 1890 • Huset är bevarat

Johan Häggblom

Gårdens första invånare var tullvaktmästaren Karl Mattsson och hans hustru Anna, som hade ropat in den på auktion 1865. Deras bostadshus låg invid den dåvarande Rådhusgatan, nuvarande Havsgatan. År 1871 köptes gården av smeden Anders Johan Blomberg som genast lät uppföra ett nytt bostadshus inne på gården och ett uthus på den norra delen av tomten (nuvarande 2a). Efter tre år sålde han gården åt skepparänkan Gustava Andersson, mera känd som Stava-Moster. Hon var föreståndarinna för Sjömanshemmet, som åren 1884-1903 inrymdes i gatuhuset. Det var ett litet hus med endast tre gästrum men Stava-Mosters moderliga omsorg gjorde att sjömännen hyste stor tacksamhet och respekt för henne. Hon värnade om sjömännens hälsa och drog sig inte för att hindra dem från att slåss eller slösa bort sina pengar på sprit. En gång försökte en sjöman smita ut på krog men Stava-Moster lade raskt beslag på hans börs med orden ”Du får den sen”. Efter hennes död övergick gården 1917 i Johan Häggbloms ägo. År 1926 såldes den till Jakob och Amanda Jansson.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 3a • Hamngatan 1 • Osignerad ritning till två bostadshus, uthus och bagarstuga, ritningen fastställd 1865 • Tillbyggnadsritning av H. Sjöblom, ritningen fastställd 1890 • Ändringsritning av Torsten Montell 1905 • Fasadändringsritning av Hugo Eriksson 1937 • Huset är k-märkt

Karl Gottfrid Svensson

Bakom 1930-talsfasaden på detta hus döljer sig en av stadens äldsta byggnader. Huset uppfördes 1865 och arkitekten är sannolikt Johan Sjöblom. Han ritade två så gott som identiska bostadshus som uppfördes vid Hamngatan på den då ännu ostyckade tomten. Husen bar en lågmäld empireprägel med en enkel, symmetrisk, rappad fasad och valmat tak. I början av 1890-talet byggdes huset på tomten 2a till enligt Hilda Sjöbloms ritningar och blev dubbelt så stort. Rappningen avlägsnades och ersattes med brädfodring. Det nya utseendet påminner mycket om gamla prästgården vid Norragatan 41 (B I-2a) som Hilda Sjöblom ritade vid samma tid. År 1905 gjordes en ”vidtomfattande remont”, som tycks ha inbegripit en flyttning av köket och ett nytt trapphus. En stor utvändig förändring gjordens 1937 då fasaden förenklades kraftigt och två nya stora trapphus tillkom. Ett stort uthus byggdes 1865 i tomtens norra ända men det revs 1909 och ersattes med ett mindre i östra tomtgränsen. Även detta uthus är idag rivet för att ge plats åt hotell Cikada. Tomtens ägarlängd är lång och omväxlande. De första gårdsägarna var tullvaktmästarparet Johan och Erika Lindström, därefter beboddes gården av en stadsfiskal, en handlande, en fyrvaktmästare och fr.o.m. 1918 av änkan Gustava Lindholm och hennes ogifta dotter Gerda. År 1925 köptes gården av sjökaptenen Karl Gottfrid ”K.G.” Svensson och hans hustru Alice. Han lär ha varit en så skicklig sjöman att redarna lät honom segla ett oförsäkrat skepp – och då hade han inte ens sjökaptensbrev. På fritiden ägnade han sig åt bl.a. sportfiske och frimärkssamlande.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Inbyggt i det befintliga gatuhusets norra del finns en av stadens äldsta byggnader (1865). De nuvarande fasaderna är starkt förvanskade och förenklade. Byggnadens sekelskiftesutseende med drag av ”kaptensgård” bör vara utgångspunkt för en restaurering av fasaderna. I den anslutande hotellbyggnaden på gården har eftersträvats en kantig internationell arkitektur som dock föga harmonierar med den lokala byggnadstraditionen och K-huskaraktären. En bättre anpassning och totallösning bör eftersträvas. Mot gatan bör ett stilriktigt staket uppföras.

Stadsdel B • Kvarter I • Tomt nr 3b • Hamngatan 2 • Osignerad ritning till två bostadshus, uthus och bagarstuga, troligen av Johan Sjöblom, ritningen fastställd 1922 • Uthus av Torsten Montell 1905 • Fasadändringsritning av Hugo Eriksson 1937 • Huset är rivet

Ulrika Zeipel

Tomten inropades på auktion 1965 av sjötullvaktmästaren Gustaf Adolf Sundblom och hans hustru Maria. De lät genast uppföra ett bostadshus om tre rum, kök och tambur. En bagarstuga i samma stil som bostadshuset planerades också i tomtens sydöstra hörn men uppfördes aldrig. I stället byggdes ett uthus mitt på tomten, som efter tomtstyckningen kom att ligga i norra tomtgränsen. År 1898 övertogs gården av Sundbloms dotter Ida och hennes man Johan Valfrid Appelgren, som var maskinist. Under 1920-talet beboddes den av kaptensänkan Ulrika Zeipel.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 1c • Havsgatan (Rådhusgatan) 3 • Två bostadshus och uthus av S. Hongell 1898 • Bostadshus av Torsten Montell 1906 • Huset är rivet

Lina Sundström

Skepparen Mathias (Matts) Karlsson inropade hela tomten nr 1 på auktion 1896. Två år senare utarbetade Sanfrid Hongell ritningar till två bostadshus och ett uthus. Samtliga uppfördes följande år. Bostadshuset på denna tomthälft var ett rikt utsmyckat hus i schweizerstil med torn, veranda och balkong. Det påminde starkt om Villa du Nord, som Hongell ritade samma år. Huset brann ner 1903 av okänd orsak. Elden hade brutit ut på vinden och misstankarna föll på en av tjänarinnorna som föregående dag hade gått upp där med en bunt tändstickor. Hon hävdade emellertid att hon aldrig hade behövt använda dem som lyse och eldsvådans orsak förblev ouppklarad. År 1906 uppfördes därför ett nytt hus på det gamlas plats efter ritningar av Torsten Montell. Det var inte helt olikt det gamla och hade t.ex. en liknande tvärställd gavel. Det hade hela tretton rum och kök, därtill flera rum i källarvåningen. Gården köptes 1918 av byggmästaren Georg Grönfors och hans hustru Anna. De tycks dock inte ha bott där utan hyrde ut huset, bland annat till Lina Sundström från Sund.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 1b • Norra Esplanadgatan 13 • Två bostadshus och uthus av S. Hongell 1898 • Huset är rivet

August Lundberg

Bostadshuset uppfördes 1899 tillika med ett uthus, som delades med invånarna i grannhuset. Det stod kvar så sent som 1999 då det revs eftersom grundläggningen givit vika. Gårdens första ägare skepparen Mathias (Matts) Karlsson sålde den 1914 till Axel Emanuel och Lydia Wirén. Axel Emanuel Wirén hette från början Eriksson och var född i Västeränga i Lemland. Han flyttade runt mycket och bodde också i Åbo, Kisko, Viborg, Vasa, Gamlakarleby och Jomala. Paret Wirén skilde sig 1917 efter 23 års äktenskap och Axel Emanuel bytte efternamn till Blom. Han gifte om sig 1921 men även det äktenskapet slutade i skilsmässa, något som måste ha uppfattats som oerhört på 1920-talet. Då registrerades årligen i medeltal ungefär fem skilsmässor på hela Åland. Lydia Wirén bodde kvar i gården ännu en tid men sålde den 1920 till bankkamrern Karl Rossander och hans hustru Elna. De bodde aldrig där utan sålde den vidare till August och Mathilda Lundberg 1921. De hade gift sig 1914, samma år som August Lundberg fick sin sjökaptensexamen. Han gav sig genast ut på en sjöresa med stålfregatten Pera och först ett år senare kunde de nygifta återses då Mathilda Lundberg följde med fartyget på en två år bröllopsresa. Det var inte ovanligt att nygifta sjömanshustrur följde med sina män till sjöss genast efter bröllopet – det hade för övrigt också Lydia Wirén gjort tillsammans med sin nyfödda dotter. Båda hustrurna fick dessutom vara med om dramatiska händelser. Paret Wirén räddades då fregatten Palme förliste i en svår storm 1895, och Pera prejades av en tysk ubåt och sänktes 1917 i Irländska sjön. Besättningen inklusive paret Lundberg tilläts dock att gå i livbåtarna och räddades till Liverpool.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 2 • Norra Esplanadgatan 11 • Bostadshus och uthus av B. Lundgrén 1926 • Huset är bevarat

Bertel Lundqvist

Denna tomt stod obebyggd större delen av 1920-talet. Den inropades dock redan 1918 på auktion av fastighetsbolaget Gustafsson, Lundqvist & Co för 25 300 mark. Samtidigt köpte bolaget granntomten B III-1, där det s.k. Kaptenshuset uppfördes. Ritningarna till ett stort hus i klassicistisk stil levererades 1926 av B. Lundgrén. De första som flyttade in var konsul Bertel Lundqvist och hans hustru Jenny. Bertel Lundqvist var direktör för Unionbanken, sedermera Helsingfors Aktiebank, och norsk vicekonsul. Han var känd som en lugn och arbetsam man och drog sig inte för att hugga i med gårdsarbete på sin arbetsplats. Idag verkar ryska konsulatet i det lundqvistska huset.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Pampig representant för 30-talets neoklassicism. På grund av byggnadens användning (konsulat) har stilbrytande skyddsanordningar (galler) anbringats framför fönstren och ett högt och påkostat stålstaket utbyggts i tomtgräns. Trädgården har kvar sin storstilade och luftiga karaktär.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 3a • Norragatan 35• Bostadshus och tillbyggnad till uthus av Anders Öström 1918 • Huset är k-märkt

Erik Gustaf Zetterström

Detta hus är ett gott exempel på Anders Öströms 1910-talsarkitektur med sina solstrålemotiv ovanför fönster och dörrar. Det ritades 1918 och uppfördes följande år. Samtidigt byggdes ett uthus som anslöt i vinkel till den västra granntomtens (3b) uthus. Ägare till tomten var maskinisten Erik Gustaf och Eva Zetterström som hade köpt tomten något år tidigare. Erik Gustaf Zetterström hade först en mekanisk verkstad vid Skillnadsgatan men när den gick omkull 1910 startade han i stället ett båtvarv i norra staden.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden är välbevarad och pietetsfullt renoverad. I tomtgräns mot gata bör uppföras stilriktigt staket med grindar. Den stora nybyggnaden inne på västra granntomten dominerar något i helhetsbilden.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 3b • Norragatan 33 • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, ritningen fastställd 1890 • Huset är k-märkt

Konrad Lindström

Denna gård beboddes på 1920-talet av fyrmästaren Konrad Lindström och hans hustru Olga. De hade köpt tomten redan 1890 och samma år uppfördes både bostadshus och uthus. Ritningen är osignerad, men det arkitektoniska formspråket tyder på att den kan vara ett verk av A.G. Silander. Konrad Lindström var fyrmästare på Bogskärs fyr och på fritiden samlades han gärna med några andra gubbar på en ljugarbänk nedanför tull- och packhuset för att titta på fartyg och båtar.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnadens fasader har bibehållit den glamla karaktären. Den liggande empirepanelen på ursprungsritningen torde aldrig ha förverkligats. Byggnaden är invändigt sanerad och i gott skick.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 4a • Norragatan 39 • Osignerad ritning till bostadshus och uthus, ritningen fastställd 1884 • Uthus av Anders Öström 1911 • Ändringsritning av Georg Grönfors 1927 • Huset är k-märkt

Erik Adrian Nordberg

Tomten nr 4 hör till de första 26 tomterna som såldes vid den första tomtauktionen i den nygrundade staden Mariehamn den 30 september 1861. Handlanden Pehr August Sviberg från Åbo inropade tomten på auktion 1861 för 7 rubel, men köpet fastställdes inte av guvernören, så tomten auktionerades ut på nytt 1885. Den här gången ropades den in av arbetskarlen Gustaf Svibergsson från Saltvik och hans fru Anna Lisa Mattsdotter. Deras bostadshus uppfördes 1885 och hade en enkel empirefasad. Ritningen är inte signerad men kan vara ett verk av Johan Sjöblom. Uthuset låg i östra tomtgränsen, nuvarande 4b. Därför uppfördes uppfördes ett nytt uthus 1911 då fyrvaktmästaren vid Lågskärs fyr Erik Adrian Nordberg och hans hustru Berta köpte gården. År 1927 genomgick bostadshuset en kraftig ombyggnad. Taket höjdes och fick brutet takfall, vinden inredde, planlösningen ändrades i bottenvåningen och balkong och trapphus tillkom.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Trots den senare påbyggnaden fick byggnaden en helgjuten arkitektur vilken förblivit oförändrad. Den gamla gårdsmiljön bevarad men stadsplanen möjliggör nyexploatering där. Tomten bör ingärdas på ett stilriktigt sätt.

Stadsdel B • Kvarter II • Tomt nr 4b • Norragatan 37b • Bostadshus och uthus av Anders Öström 1913 • Huset är k-märkt

Karl Karlsson

Tomten köptes 1912 av maskinisten Karl Karlsson med hustru Hilma. Bostadshus och uthus uppfördes följande år efter ritningar av Anders Öström. Det fanns två lägenheter i huset, men paret Karlsson tycks ändå inte ha haft några hyresgäster under 1920-talet.

Stadsarkitektkontorets utlåtande:

Byggnaden är välbevarad. Den ursprungliga stora tomten är delad och storskalig nybebyggelse har uppstått inne i kvarteret. I tomtgräns mot gata bör uppföras stilriktigt staket med grindar.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter VI • Tomt nr 2 • Neptunigatan (Lasarettsgatan) 44-46 • Bostadshus och uthus av Jac Lundqvist 1927 • Bostadshus och uthus av Emil Mäkilä 1927 • Husen är rivna

Robert Ek/Emil Mäkilä

På denna tomt fanns två hus, båda ritade 1927. I det norra bodde skomakaren Robert Ek och hans hustru Julia och i det södra bodde Emil och Fanny Mäkilä. Dessutom hade båda husen flera hyresgäster. Emil Mäkiläs hus var uppfört 1928 och ritat av honom själv. Han var något av en mångsysslare, till yrket målare men också hus- och båtbyggare.

Stadens södra utmarker • Stadsdel A • Kvarter VI • Tomt nr 3 • Neptunigatan (Lasarettsgatan) 48 • Bostadshus och uthus av Jac Lundqvist 1926 • Huset är rivet

Vilhelm Eriksson

Detta bostadshus uppfördes 1926 och uthuset 1928. Ägare var Vilhelm Eriksson som var formansdräng på Andelshandeln. Han körde varor med häst för butikens räkning och var allmänt känd som ”Ville på Andelshandeln”. Dessutom var han däckskarl på ångbåten Skärgården, som gick från Mariehamn till de olika skärgårdsöarna.

Valvoja

Valvoja var Lotsverkets ångare och hade haft en föregångare med samma namn. Kapten var Carl Holmqvist från gården Klo på Möckelö. Han var en aktiv samhällsmedlem som satt både i landstinget och i Mariehamns stadsfullmäktige där han bl.a. ivrade starkt för byggandet av stadshuset. Han grundade Ålands Fågelskyddsförening, vilket renderade honom smeknamnen Tippo-Calle. Dessutom bildades Ålands Nautical Club på hans initiativ och han blev sjöfartsmuseets första intendent. På fritiden gick Carl Holmqvist gärna klädd i sin skepparuniform.

Thornbury

Ångfartyget Thornbury inköptes 1928 av Lundqvist Rederierna och var då 23 år gammal. Thornbury brukar sägas ha inlett ångans epok på Åland. Fartyget hade en besättning om 22 man och en kolåtgång på 13,7 ton per dygn. Koleldarna och koltrimmarna hade de tyngsta jobben ombord. Varje dygn gällde det att skyffla in fem ton kol per man i ångpannorna och dessutom raka ut aska och slagg som skulle kastas överbord.